fredag 13 november 2015

Fyrkantiga cirklar i abortdebatten

Fy fan. Och fy fan igen. Och någon samvetsfrihet ska barnmorskor inte ha - det torde väl vara mest praktiskt med samvetslös personal inom nutidens vård (särskilt om vi också inför dödshjälp).

Hörde förresten i förrgår kväll på P1 hur man i Paris - p.g.a. det gängse men inadekvata argumentet om "kvinnans rätt till sin egen kropp" - låter föräldrar besluta om avlivning av foster med t.ex. Downs syndrom ända fram till nionde månaden. Man har alltså gjort rent hus med larvigheterna om "livsduglighet" - för nästan alla foster som aborteras är ju ändå livsdugliga, d.v.s. så länge man inte tar livet av dem - och koncentrerat sej på önskemålet om avlivning. (Vi andra är också livsdugliga bara så länge man inte rycker oss ur vårt rätta element och t.ex. skjuter ut oss i rymden utan syrgas eller trycker ner våra huvuden i ett vattenfyllt badkar några minuter).

Det man (eller kvinn) vill är ju inte i första hand att "avbryta en graviditet" som det så vackert heter, för då kunde man (eller kvinn) ju åtminstone i andra hälften av graviditeten göra kejsarsnitt och adoptera bort sitt barn - eller försöka rädda fostret om det efter en svensk abort i vecka 21 visar tydliga livstecken. Utan det som önskas är ju att fostret ska avlivas. Dödas, alltså, om vi uttrycker saken rakt på sak. Särskilt det där mongo-monstret som man (eller kvinn) tydligen betraktar ett barn med en kromosom för mycket som.

1 kommentar:

  1. Bra talat! I dessa frågor ska man inte skräda orden.

    SvaraRadera