Men bara några veckor senare verkar överenskommelsen överspelad och det är full migrationspolitisk strid. Det är klart att Sverige i någon spelteoretisk mening hamnat med Svarte Petter (nu syftade jag alltså inte på någon mörkhyad flykting) när övriga EU-länder smiter undan sitt ansvar. Och det är klart att OM flyktingmottagandet till stor del skulle betalas med biståndspengar (d.v.s. med Etiopiens eller Bangladeshs medel), då var det hög tid att minska mottagandet (men varför skulle det?). Men inte var det riktigt sant som Morgan Johansson sa att vi i Sverige inte längre har tak över huvudet att erbjuda. Migrationsverket har säkert rätt i att dom inte längre får "napp" vad gäller bostäder, men det beror ju delvis på våra terroristpyromaner, som förutom att förstöra tilltänkta boenden drivit upp försäkringskostnaderna i högan sky, delvis på att många av oss som har medansvar för tänkbara boenden även bortsett från detta avvisat Migrationsverkets sonderingar eftersom vi inte tycker att de har tillräckligt hög kvalitet för att hysa människor vintertid eller räds befarade besvär eller - jo - att våra byggnader ska brännas upp.
Asylrätten är fundamental - människor på flykt har rätt att söka asyl. Visst, alla kan inte få det i just Sverige, men vi kan inte bara avvisa folk som tagit sej hit utan att kolla upp var och om de har en chans någonstans! (Bra att miljöpartiet i varje fall avvisat moderaternas förslag i det fallet). Vi måste i varje fall - vilket vi tydligen nu gör - stå upp för den internationellt överenskomna miniminivån, om inte vi fattiga julshoppare nu anser oss klara en generösare, men själv anser jag inte att det är nog, och precis som Rfsl anser jag att också skyddsbehoven för den av Sverige "extrainsatta" gruppen homosexuella också måste fortsätta beaktas. Det finns utan tvekan länder som på ett helt groteskt sätt försätter dessa människor i livsfara, antingen genom direkta dödsstraff (Iran, Mauretanien, Sudan, Saudiarabien, Jemen) eller genom att se genom fingrarna på livshotande förföljelse. Och även länder som inte tillämpar dödsstraff för homosexuella kan ju ha en drakonisk lagstiftning med fängelse et c.
Håller förstås helt med. Men det där med bostäder, jag erbjöd mammas hus men ingen. Jag känner till fler som gjort sammalunda utan respons. Jag begär bara en normal hyra inget mer (4000:-/månad) men tydligen ligger det fel till eller något. Nu hyrs huset av annan hemlös familj.
SvaraRaderaJag anser att du har en alltför raljerande syn på frågan om barnens vilja att flytta tillbaka till de länder de flytt ifrån tillsammans med sina föräldrar. Troligen beror den lättsamma tonfallet på okunnighet.
SvaraRaderaNär diktaturerna i Latinamerika föll tänkte sig nog många föräldrar att flytta tillbaka (många gjorde det också), men sist och slutligen var det barnen som gjorde att de avstod. Det var inte bara det att lärt sig svenska, utan att de kände sig socialt trygga i Sverige. Skola, kompisar och föreningsaktiviteter. En del barn hade också skräckfyllda minnen av flykten. Och kan du tänka dig, det fanns också barn som var födda i Sverige!
Det här fenomenet gäller inte bara flyktingar utan även arbetskraftsinvandrare från ett så pass nära land som Finland. Många föräldrar som arbetskraftsinvandrat till Sverige, kunde många gånger ha önskemål om att flytta tillbaka, men barnen motsatte sig alla sådan planer.