Nytt liv i äktenskapsdebatten

Ett gäng politiska veteraner skrev i fredagens DN en debattartikel till försvar för det nuvarande äktenskapsbegreppet. De gjorde väldigt stort nummer av reproduktiv förmåga, och svagheten i argumentationen är naturligtvis att vi utan att blinka tillåter uppenbart infertila äldre personer att gifta sej redan idag, liksom vi heller inte ifrågasätter giltigheten i yngre infertilas äktenskap. Visst: det är ett biologiskt faktum att vi alla har vårt ursprung i 1 man + 1 kvinna, och äktenskapet i hittillsvarande mening är ett socialt uttryck för detta biologiska faktum, men det är naturligtvis inget biologiskt faktum att äktenskapet måste definieras just så. (Fast jag undrar, jag, vem som gjorde rubriken och ingressen i Dagens Nyheter).

Jag tycker nog att de som likt mej vill värna dagens äktenskapsbegrepp utan att ifrågasätta homosexuellas och andras mänskliga rättigheter gör klokast i att argumentera utifrån rent språkliga skäl. Framför allt utifrån skälet att äktenskapet visserligen kunnat se ut på olika sätt genom historien men att den gemensamma nämnaren (kanske den enda?) varit, inte tvåsamheten, inte åldern, inte graden av släktskap, inte jämliketen eller något sådant - utan just att relationen varit könsgränsöverskridande.

När vi pratar om äktenskap kan vi prata om relationer av väldigt olika slag - men gemensamt har dessa de glädjeämnen och problem som följer med att två olika kön är involverade ("sova med fienden" ni vet...). Ska ordet "äktenskap" omfatta även andra förhållanden måste vi av praktiska skäl uppfinna en ny term för "det heterosexuella äktenskapet". Ska vi kanske börja kalla det "partnerskap"? Ifall nu det begreppet blir ledigt.

Jag tycker personligen att den rimligaste linjen är att fortsätta använda begreppet äktenskap om just relationen mellan man och kvinna. Inte för att det är ett biologiskt faktum utan för att det är ett språkligt faktum. Inte för att äktenskapsbegreppet inte använts om väldigt olika slags relationer även tidigare, men för att det könsgränsöverskridande i relationerna varit den bärande, gemensamma nämnaren.

Kom inte och säg att detta skulle vara "oliberalt" eller "homofobiskt". Ett äpple är ett äpple och ett päron är ett päron, även om man förvisso kan kalla alltsammans för frukt. Alla ska ha rätt att göra sina livsval, men det som faktiskt är signifikant olika ska också kunna betecknas på olika sätt. Könet är inte självklart lika irrelevant i könslivet som t.ex. hudfärg är. Det är faktiskt inte per definition(!) självklart att alla vuxna, frivilliga sexuella relationer ska kunna kallas "äktenskap". Å andra sidan kan man knappast heller "av biologiska skäl" utesluta sådana förslag till definition. Diskussionen bör vara fri.

Kanske vi skulle ha en "samlevnadsbalk" istället för en äktenskapsbalk?