Själv känner jag mej både jätteglad och jättefundersam när jag läser Mikaels livsberättelse. För hur många blir inte "sänkta" av dryga läkare, lärare, ja, t.o.m. föräldrar (idag hoppas väl många att såna där missfoster ska avslöjas av ultraljudet så att dom kan avlivas medan tid är?).
Funktionsnedsättning är en sak för sej - går inte alltid att göra så mycket åt. Men hur stort handikappet blir beror däremot på både en själv och omgivningen.
Tre hjältar förutom Mikael själv: Mamman, gympaläraren Birgitta och hustrun Christina. Fatta vad vi kan lyfta varann.
Eller sänka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar