Jag sjöng vid bondens knut: Nu är sommaren här

En vacker och oväntat varm vårdag med bad i Njutångersfjärden och mellanmål vid Nianåns härligt forsande utlopp. Jag har just gjort i ordning ett sånghäfte med vår- och sommarsånger att användas vid några utflykter i Enångers-Njutångers församling i maj/juni, se Den blomstertid.

Men ibland blir det bara för jobbigt när man hör på nyheterna. Jag tänker ofta på Tage Danielssons lilla vers:

Se här din svåra roll: 
att inse världens 
lidande med glädjen i behåll.

Kerstin Hed (bondmoran Hilma Olsson) skrev i Spel-Olles gånglåt, i en vers som Trio me Bumba hoppade över:

Ute i världen där tiga alla sånger, 
och glädjen är en fejla som mist varenda sträng. 

Det där var nog inte riktigt sant ens under världskrigens tid - även om det onekligen fanns platser där sången tillfälligt tystades. Den trotsiga fortsättningen kan vi dock alla gärna försöka stämma in i:

Går jag än ensam och sorgsen många gånger, 
skall dock min visa klinga som lärksång över äng!

Och så tänker jag på Geijers lilla vers:

Var plåga har sitt skri för sej, 
blott hälsan tiger still. 
Och därför talar man om mej, 
som vore jag ej till.

Det hindrar inte att vi ibland måste "elda under vår vrede", som Ingrid Sjöstrand uppmanar till. "I denna värld, så fräck och dum, / må mycken vrede hava rum, / och det är skam att vara ljum."

Samtidigt som vi får sjunga och leka med barnet som sjöng vid bondens knut: Nu är sommaren här!

Ja, det är inte lätt. (I morgon kommer visst blötsnö).

En god maj tillönskas hur som helst oss allesammans. Även i Kina och Syrien, Sierra Leone och Bangladesh.