Däremot ställer jag mej tvekande till att rektorerna trots allt skulle vara inblandade också i den kyrkliga delen av avslutningen - det skulle väl trots allt ge den en alltför "officiell" prägel om inte rektorerna sedan gammalt och "privat" är aktiva medlemmar i församligen?
Däremot kan man inte klaga på frivillig kyrkogång - eller frivillig bordsbön för den delen - under förevändning att den som inte vill gå (eller be) då känner sej så udda och utestängd. I så fall skulle ju kristna kunna klaga på alla möjliga situationer i vårt samhälle där ett "sekulärt grupptryck" kan tänkas uppstå. Och det blir bara löjligt - med all respekt för känslan av utanförskap, som alla minoriteter, fromma och ofromma, måste lära sej att hantera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar