Jaså, har vi nått gränsen för vad Sverige klarar av?

Fattar inte vad Morgan Johansson menar med sitt tal om att Sveriges gräns nu är uppnådd. Ja, stora skaror flyktingar har uppenbarligen nått Sveriges gränser, men är gränsen för våra möjligheter att ta emot dem verkligen också uppnådd? Det finns ju, som Lars Gårdfeldt påpekat, massor av församlingshem i Sverige som står tomma större delen av veckan. Det är som Lars-Erick Forsgren påpekar inte självklart att asylboenden måste vara så hemskans dyra. Inte är det precis "fullt" i Sverige - på långa vägar!

Jag hör visserligen till dem som tycker att de som inte visar sej ha asylskäl faktiskt ska kunna utvisas (många har ju inte hjärta att göra ens det, ens då). Eftersom vi inte har fri invandring och nästan ingen öppet förespråkar det. Och jag hör till dem som tycker att man kan diskutera tillfälliga uppehållstillstånd - permanenta är i varje fall ingen mänsklig rättighet, inte ens för en flykting - och som själv skulle vara tacksam för så lite som 3-4 års fristad i Tyskland eller Turkiet ifall Sverige hamnade i krig eller fick en militärkupp på halsen. (I varje fall skulle jag inte uppröras över Tyskland eller Turkiet för att de "bara" gav mej och min familj tillfälligt uppehållstillstånd, så länge flyktingskälet består, även om permanent givetvis vore det bästa).

Jag tycker också att man ärligt bör redovisa ekonomiska och andra förutsättningar för både "urinvånare" och flyktingar. Det kan krävas "blod, svett och tårar" för att ro iland vissa saker. Andra saker får man kanske faktiskt konstatera att vi inte klarar av. Men till ärligheten hör också att inte framställa det som om Sverige redan uttömt sina resurser och nu knappt kan ta mot en flykting till. Det är ju SD-retorik! Och riskerar att uppfattas som ett medgivande att SD haft rätt hela tiden. Nog för att det förekommit fasansfullt många bränder på sistone - visst måste man säga att högerextremisterna själva tycks bete sej som de vildar de inbillar sej att flyktingarna är - men alla presumtiva flyktingboenden är väl ändå inte lagda i aska? Och om så vore är det väl hög tid att bygga upp dem? (Läs även Carl-Henric Jaktlunds krönika).