Hade S haft den is i magen som partiet haft alltsedan Brantings dagar skulle Mona Sahlin naturligtvis - precis som Ingvar Carlsson - ha fått sitta kvar 2010 för att fortsätta vässa politiken i opposition. Nu kunde hon ha framträtt som landsmoder - för sämre resultat än Löfvén fick kunde hon väl ändå inte ha fått? - och Sveriges första kvinnliga statsminister. Troligen hade hon fått bättre siffror än Löfvén, eftersom några F!-procent troligen hamnat hos henne istället.
Och man behöver inte tillhöra F! för att undra varför just Mona Sahlin skulle bli den första S-partiledare i modern tid som inte i lugn och ro fick fullfölja sin politiska karriär inom rörelsen. Den första S-partiledare i modern tid som inte fick bli - statsminister.
Sant. Mona Sahlin hade i dessa tider av feminsim på ena sidan och främlingshat på andra samlat röster från både höger och vänster, min hade hon fått helt säkert.
SvaraRaderaJa, det är som sagt högst troligt. Det känns på något sätt rättvist att Juholt inte heller fick bli statsminister (eller ens partiledare mer än ett knappt år). Nemesis Divina? Den som själv inte är lojal mot sin partiledare kan knappast påräkna andras lojalitet.
SvaraRadera