tisdag 3 november 2015

Det här hör också till "vårt Sverige"

Ja, det här hör också till vårt Sverige. Utsorteringssamhället börjar tidigt. Dansk flyktingpolitik vill vi inte ha - fast Danmark har tagit emot fler flyktingar än Tyskland per capita! - men dansk "rashygien" gentemot avkomma med olika sorters handikapp går tydligen alldeles utmärkt. Eller?

Vi har kanske inte kommit så långt från Herman Lundborg och rasbiologiska institutet på 20-30-talet som vi vill tro?

Läs också det här och det här! Men observera att fosterdiagnostiken i sej själv är lika oskyldig som t.ex. 4-årskontrollen. Det är människosynen och avlivningarna som är problematiska, inget annat.

[Läs f.ö. även Carl-Henric Jaktlunds krönika om ofrivilliga medresenärer].

2 kommentarer:

  1. Ja detta utrensande är hemskt, men jag tycker själva diagnosticerandet också är en bov i dramat. Om man kan diagnosticera blir ju en variant av människa ett problem, varför annars leta i DNA i förväg. Varför inte låta sig överraskas? Diagnoser ger en falsk känsla av kontroll. Ingen blir lyckligare av att veta om det är en pojke eller flicka i magen och till vad nytta ska vi inte klara av att vänta på den upplysningen till förlossningen?

    SvaraRadera
  2. Kanske du har rätt. Och visst bör vi ta emot de barn vi får - som de är. Men samtidigt är vi ju nyfikna och vill gärna veta mycket om våra barn (könet t.ex. när de föds åtminstone, vi låter ju inte bli att titta efter ;o) och jag har inte kunnat låta bli att tycka att en "skjuter på budbäraren" när själva diagnostiken görs till ett problem.

    Men det är klart - letar en uppenbart bara efter just Downs syndrom, då känns det ju om inte annat rätt fixerat. Ändå: utan hotet om avlivning skulle t.o.m. detta kunna vara uttryck mest för välvilligt intresse och önskan om att bereda ett så adekvat mottagande som möjligt...

    SvaraRadera