Lär dej krypa, lär dej gå

I går, den 11 maj, lärde sej vår yngste son Staffan, 7 månader, att krypa. Tidigare har han mest ålat sej fram, alternativt "kastat" sej fram, men ständigt hamnat på mage. Nu använder han verkligen "alla fyra", och det är ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för Staffan.

Vilken frihet! Vilken upptäckarglädje! Precis som när Jonatan dagen dessförinnan för första gången klarade av att ta sej upp i vår oxel ("klätterträdet") utan stege, alldeles på egen hand. Till det skojigaste med att vara förälder hör det medupptäckande som förunnas oss, den medglädje och det medintresse som barnen väcker.

Och - så här inför Bönsöndagen - den gemenskap i bön och sång som vi får ha tillsammans med de små. Den lilla stunden med gemensamma bön- och tackämnen på sängkanten efter en lång dag. Stillheten (nåja!) vid helgmålsbönens tända ljus. Och Lars-Åke Lundbergs klassiker "Uppstått har Jesus, hurra, hurra!" på hög volym i bilstereon!