Läste häromdagen i tidningen om "Gud som hjärnspöke". Man har tydligen lyckats lokalisera var i hjärnan aktiviteten är som störst vid bön och andliga upplevelser.
Gott så. Men den besynnerliga slutsatsen som vissa tydligen drar är att Gud "bara" finns som ett fenomen i vår hjärna. Så skulle det naturligtvis kunna vara. Men inte bevisas det av den nämnda studien. Allt vi registrerar och upplever, både verkliga och inbillade fenomen, innebär ju aktivitet i vår hjärna. Men att tillvaron i stort därför skulle vara lokaliserad till hjärnan, ett "hjärnspöke om man så vill" är det väl ingen som tror? Det skulle ju innebära en extrem form av solipsism. "Jag tänker, alltså är jag - och inget därutöver - till".
Trollets morgonpromenad
3 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar