Välfärd i tid eller pengar

Anne-Marie Pålsson har helt rätt i sin debattartikel om den knäckande heltidsnormen (Dagen 20/5). Det handlar inte om att vi ska ha 6-timmarsdag eller halvtid för alla - många trivs med att arbeta 8 timmar. Men just för småbarnsfamiljer är det verkligen knäckande att både mamma och pappa förväntas - och av ekonomiska skäl ofta själva vill - arbeta heltid och ha barnen heltid på dagis från 2-årsåldern.

På 1950-talet klarade sej massor av familjer på en heltidslön. Även industriarbetarfamiljer. Varför "klarar" vi oss då inte på två halvtidslöner idag? Är inte sanningen den att vi skulle klara oss på det - om vi inte börjat räkna in miljöfientliga bilar och utlandssemestrar i själva "normen" för ett bra liv?

Som det nu är har våra barn - men också förenings- och församlingsliv - fått ta rejält med stryk när också kvinnorna börjat arbeta heltid. Hade det inte varit rimligare att papporna tagit ett ökat ansvar för hem och barn i precis samma takt som kvinnorna - på goda grunder - fick en större roll på arbetsmarknaden? Och att det räknats lika fint att ta hand om sina egna barn som att ta hand om andras?