Den senaste veckas debatt kring det misstänkta spädbarnsdråpet i Stockholm - där förvisso ännu ingen har fällts och där situationen verkligen var extremt svår - har visat att diskussionen kring människovärde inte bara rör sej kring graviditetsvecka 20 och därunder. Hugo Lagercrantz vid Astrid Lindgrens barnsjukhus skrev en mer än lovligt dubiös debattartikel på DN debatt, där han tycktes vilja koppla ihop medvetandegrad med människovärde (är man verkligen en riktig människa före 4 års ålder?), vilja avsluta livsuppehållande behandling innan det blev för sent (?) och på fullt allvar vilja hävda att åklagaren skadat svensk barnsjukvård genom att ö.h.t. pröva det aktuella fallet rättsligt! Är saken verkligen SÅ sjuk att den inte ens tål att prövas?
Det är faktiskt ganska härligt att läsa hur miljöpartisten och agnostikern Birger Schlaug reagerar på somliga resonemang som alltmer gör sej hörda (därmed inte sagt att liv ska förlängas till varje pris). Läs hans av sant humanistiskt patos vibrerande bloggtext När skall ett barn få leva? En skön kontrast, måste jag säga, till följande knepigheter:
En möjlighet är att i stället för att tala om biologiskt liv försöka definiera vad som är mänskligt liv eller när människan har ett medvetande – en själ. Det mänskliga medvetandet förutsätter inte bara att man är varse om sin kropp, sitt jag och omgivningen, utan också att man ”kan tänka på det som har varit eller det som kommer att bli”, som filosofen Henri Bergson uttryckte det.
(Barnläkaren Hugo Lagercrantz DN Debatt den 7 mars 2009)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar