Bildspel från Libyen

Fattar ni? Vanliga människor har riskerat och riskerar livet för att välta en mer än 40-årig diktatur. Kolla bilderna!

Visst förtjänar Khadaffi att ställas inför rätta. Och ändå: det blir en fars när skurkar anses som legitima härskare så länge de dominerar staten men som skurkar bara om de inte lyckas behålla trådarna i sin hand. (Jfr Nurnbergrättegångarna, där bara förlorarna ställdes inför rätta - inte Stalin eller Dresdenbombarna). Som den moderna devisen att det inte är skamligt att stjäla - bara att åka fast.

(Smart diktator förresten: 1976 avskaffade han hela det privata näringslivet, och 10000-tals köpmän lämnade landet. 1977 avskaffade han staten (!) eller kanske rättare sagt: försökte personifiera den).

Evakuera Kadaffi!

Ja, man får visst stava som det låter nu i alla fall. Den som inte kan arabiska bokstäver får väl skriva lite hur man vill egentligen. Kadaffi, alltså.

Jo, varför evakuerar vi inte karl´n istället för 50 svenskar och 50 000 bangladesher (vad heter det förresten)? Han är visserligen inte svensk, men den fördömda "slutstriden" skulle ju dämpas betydligt om han inte stod där som en trängd best och sköt vilt omkring sej. Jag tycker det är synd och skam att inte ens gamle kompisen Chavez i Venezuela nu vill kännas vid honom. Kan inte Berlusconi erbjuda Moammar en tältplats i Villa Borghese?

Eller i nödfall Sverige. (Tro inte att jag gillar Kadaffi mer än ni gör, men vore inte asyl - livstids landförvisning från Libyen alltså och t.o.m. amnesti, från dödsstraff åtminstone, vettigare än att pressa in honom i ett hörn i Tripoli???).

Vi kan ta hand om några söner också, tycker jag helt naivt. Bara vi slipper ett meningslöst blodbad.

Facebook för Libyen!

Det här är häftigt - kolla Facebooksidan för Libyska oppositionen! Läckert med all arabiska. Och på något sätt betvivlar jag att Khaddafi-anhängarna har något motsvarande... GAME OVER!

Sen hittade jag några tänkvärda aforismer om revolutioner i toalektyren:

En revolutions renhet kan räkna med en livslängd om högst 14 dagar. (Jfr denna artikel men också denna).

När är en revolution laglig? När den lyckas. (Strindberg)

Men än så länge verkar det ju lovande! Ännu en intressant artikel är den här (om alla möjliga tänkbara orsaker till det som händer).

Svensk vapenexport behöver absolut synas i sömmarna

Visst behöver vi vapen. Visst kan andra ha legitima skäl att vilja köpa våra vapen. Men hur är kontrollen? Hjälper Sverige Moammar Ghadaffi och andra diktatorsskurkar att förtrycka sitt folk? Frågan behöver ställas - tack, Svenska freds! - och svaren behöver sökas.

Nu får väl familjen Ghadaffi begripa att det är över

Ja, det är som Östeuropa 1989. När jag för några veckor sedan hörde om att jasminrevolutionen i Tunisien började gå över i en hibiskusrevolution i Egypten, undrade jag genast: Ja, men Libyen då? (Som ligger mittemellan). Jag pratade med min fru om hur länge Ghadaffi (eller Kadaffi som jag alltid sagt) kunde tänkas ha suttit - ingen av oss mindes någon annan libysk ledare - och vi kom fram till att han måste ha tillträtt någon gång i början av 1970-talet. Det visade sej vara i slutet av 1960-talet.

Men kan inte far och son Ghadaffi begripa att det får vara slut nu, när 60-, 70-, 80-, 90- och 00-talen förgått och ersatts av 10-talet? (Olustigt så likt ett arvkungadöme av envåldshärskartyp som Libyen liksom Nordkorea verkar ha blivit!). Libyens folk vill liksom Tunisiens och Egyptens ha en legitim och folkvald regering, inte bara ett brutalt självhärskardöme.

Stick, både Ghadaffi sr och jr!

Grattis, centerpartiet!

Nå, jag syftar inte på vår svenska "alliansbroder", utan på det egyptiska Centerpartiet, som nu fått tillstånd att finnas. Ett stort grattis! En viktig nyhet mitt bland alla andra nyheter från Mellanöstern, där nu även Ghadaffi (som suttit vid makten i hela mitt liv!!!) börjar sitta löst (men skjuter skarpt).

Barnen på taket.

Barnen på taket.

Hos sadelmakaren.

Hos sadelmakaren.

Storån i Stocksbo.

Storån i Stocksbo.

Gamla kyrkan.

Gamla kyrkan.

Envikens kyrka.

Envikens kyrka.

Alla hjärtans dag, Folkpartiets årsmöte och frågan om mäns barnafödande

Igår firade jag Sjätte söndagen efter Trettondedagen. Det är kyrkoårets ovanligaste söndag, och infaller bara när påsken är ovanligt sen (som i år) OCH när Trettondedag Jul samtidigt (som i år) infaller mycket nära närmast följande söndag. Förra gången var 2000, nästa gång 2038, då jag lär vara både morfar och farfar. Ifall jag lever.

Idag är det Alla hjärtans dag. Det firar jag inte med ett restaurangbesök tillsammans med min fru (men om några år kanske?), utan med att istället för körövning gå till Folkpartiets årsmöte på Scandic 18.30. Hoppas att så många som möjligt kan komma - det blir liksom roligare då.

Det här året lär väl gå till historien som året då Folkpartiet, partiet för sunt förnuft i skolan, kommer att försöka inbilla Sveriges skolbarn att även män kan föda barn. Vissa män i varje fall. Det ska (inte) bli roligt att se, men jag ska i alla fall ta upp saken till diskussion i kväll. Har samlat mina tankegångar på bloggen Queerretorik, där jag som väntat blivit beskylld för att vara stockkonservativ istället för liberal, olämplig som lärare och allmänt människoföraktande. Det är väl då inte konstigt om jag snart inte skulle anses lämplig som kantor eller partiföreträdare heller.

Annars måste jag ju säga att jag personligen har lite svårt för partiföreträdare - särskilt i Utbildningsdepartement Barn- och utbildningsnämnder - som på fullt allvar tror att män då och då kan föda barn.

Vinter i Bollnäs.

Vinter i Bollnäs.

Intressant om Egyptens medier

Intressant att läsa om mediesituationen i Egypten - och om hur regeringskontrollerade media kan tubbas att skriva rena, medvetna lögner. "Fy fan" känns som en riktigt adekvat kommentar, men tyvärr är det skedda ju inte unikt. Men nu är det andra tider i Egypten - heja! Fria och rättvisa val förutsätter en fri och samvetsstyrd journalistik och opinionsbildning.

Intressant också med den amerikanska självkritik som nu kommer till uttryck, och som f.ö. har relevans för stora delar av västvärlden, inklusive Sverige.

F.ö. ska jag sluta säga Saudiarabien. Det är, har jag fått lära mej, ungefär som att säga Mubarakegypten eller Bernadottesverige. Leve det fria, lyckliga Arabien!

Grattis, Egypten! Och lycka till!

Sent omsider får även jag tid att uttrycka min stora glädje över "hibiskus-revolutionen" i Egypten. Nu städas Befrielsetorget. Grattis till demonstranterna som (i stort sett) skötte sej föredömligt och trotsade mina farhågor, och grattis till militären som inte längre ville stödja Mubarak.

Nu är det väl bara att hoppas att den fortsatta, långa övergången till verklig demokrati också kan gå lugnt till. Och att Egyptens land och folk kan få tillbaka åtminstone 69 av Mubaraks kanske 70 dollarmiljarder (märkligt vad diktatorer har fingrarna i alla syltburkar!). Man kan ju tycka att 1 miljard dollar (ca 7-8 miljarder kronor) borde räcka ganska bra för honom, ja, för hela hans familj. Men girigheten får aldrig nog.

Inte bara att backa ut bilen, precis!

Inte bara att backa ut bilen, precis!

Ganska maffig plogkant!

Ganska maffig plogkant!

Nu är det vinter igen!

Nu är det vinter igen!

Också ett straff

Om det är sant att George Bush inte vågar åka till Europa och Schweiz för att han är rädd att ställas inför rätta för brott mot mänskliga rättigheter, så är ju redan denna rädsla ett (enligt min mening) rättvist straff för övergrepp som han delvis fortfarande försöker försvara, men i stor utsträckning inte låter sej försvaras.

Ett ännu rättvisare straff vore därför, menar jag, en skendränkning. Nej, jag förespråkar det inte på allvar, men han tycks definitivt behöva erfarenhet av hur en skendränkning verkligen går till, eftersom han fortfarande öppet försvarar metoden.

Och sedan George Bush medvetet lät skicka sin motståndare Saddam Hussein raka spåret in i evigheten, har jag personligen väldigt svårt att uppfatta Bush som vare sej "compassionate conservative" eller fullt seriös i sin kristna tro.

Intressant partiledarvalsresonemang

Rektorn på Mora folkhögskola, Örjan Fridner, resonerar intressant kring valet av ny S-ledare. Hade klassiska ledare som Erlander och Palme kunnat väljas - i konkurrens med Möller respektive Sträng - med krav på den erfarenhetsprofil som nu sägs vara önskvärd?

Men grundfrågan för S, liksom för övriga riksdagspartier, är förstås August Palms gamla "Vad vilja vi?" Som Palme sa (snacka om att Veronica Palm f.ö. har rätt efternamnsprofil!!!) är politik att vilja. Men som Chesterton sa: "Inget misslyckas som framgången." (Läs hela citatet om opportunism och framgång här).

Barack Obama, kristen tro och dödsstraffet

Intressant det där om att svenska media konsekvent tonar ned Obamas kristna tro och/eller retorik (välj själv). George Bush och Sarah Palin har ständigt framställts som närmast tokreligiösa, men att även Bill (och Hillary!) Clinton och Barack Obama har bönefrukostar och samtalar om sin kristna tros innebörd, det är tydligen för skämmigt. Det ska liksom se ut som om alla kristna i USA är jättehöger, alternativt att bara högerkristna är troende på riktigt, fast hycklare, fast... ja...

Sen är det ju direkt krisartat att man inte vågar utnyttja presidenternas verkliga eller påstådda tro i dödsstraffsdebatten. Oavsett om man själv tror på ett liv efter detta eller ej, så borde vi alla liksom romersk-katolska kyrkan kunna trycka på USA om att man som troende kristen inte borde kunna ta på sitt ansvar att avsiktligt förkorta folks nådatid och brutalt skicka obotfärdiga människor rakt in i evigheten. Och att avrätta endast ångrande syndare låter ju inte heller särskilt vettigt (föga motiverande för bot och bättring, om man säger så). Ergo: bort med dödsstraffet ur kristenheten!

Den argumentationen är i a f bra mycket solidare och konsekventare - nb inom det kristna värdesystemet - än den konstiga tanken att staten inte skulle kunna döda för att visa att det är fel att döda, en tanke som ju slår undan benen för hela rättssystemet, inklusive böter och fängelse. Kineserna får vi ta itu med på annat vis - om de nu inte snart blir kristna som sydkoreanerna, förstås).

Rör inte min surströmming!

Jag vill förstås på intet sätt jämföra EU:s övergrepp på brevhemligheter och livsmedelskonsumtion med Mubaraks övergrepp under 30 år. Men är det något som skulle kunna få mej att gå ut och demonstrera på torget så är det (beklagligt nog!) inte FRA-lagar och dylikt, utan inskränkningar i friheten att äta surströmming!

Fredliga demonstrationer ger starkare förhandlingsläge

Det ska bli intressant att se hur länge till Mubarak orkar stå emot. Han och folket leker just nu "arga leken", och det börjar nog rycka i hans ögonlock nu. Författarinnan Nawal el Saadawi vill ställa honom inför rätta, och det skulle han - och offren för polisbrutaliteten i landet - absolut förtjäna, men vill man få honom att avgå snabbt är nog just det inget bra krav att framföra i förhandlingarna. Troligen är det precis som för Ceausescu och andra diktatorer, att när man hunnit regera ett antal år är ens syndaregister så stort att man inte längre törs avgå av fruktan för alla repressalier. Idén om att han formellt skulle få sitta kvar till september men vårdas för sin cancer i Tyskland under tiden känns i alla fall konstruktivare, men han har ju tydligt sagt att han vill dö i Egypten. OK, men då borde han väl dela med sej av sina uppskattningsvis 70 miljarder dollar (!!!) åt sitt folk - det skulle ju räcka till 500 dollar per egyptier, och det är sannerligen inte småpotatis! (Jo, nog borde han åtalas även för detta roffande).

Alla röster behöver höras, och jag måste säga att jag är imponerad av uthålligheten hos Midan Tahrir-demonstrationerna, dit även snart 80-åriga Nawal el Saadawi hör, demonstrationer som nu går in på sin tredje vecka och sker parallellt med de samtal som åtminstone Muslimska Brödraskapet för med regimen. Som tydlig icke-vålds-påtryckning förtjänar den stöd, och tydligen måste grundlagarna snarast ändras för att valrörelsen inför septembervalet ska bli ens i närheten av rättvis och demokratisk. Och tydligen har Mubarak - som ursprungligen sa sej ämna sitta endast två presidentperioder (12 år) - lurat oppositionen så många gånger och ordnat så många fejkval att ingen längre tar honom på allvar.

Så det är inte så enkelt, som jag tänkte ett tag, att ta Mubarak på allvar och gå hem och organisera sej inför septembervalet. Fort kan man bli lurad igen. Dessutom sker enligt el Saadawi mycket konstruktivt förberedelsearbete på själva torget! Ett befrielsetorg i sann bemärkelse har det blivit, ett frihets-forum!

Var är Egyptens Mandela?

Det är förfärligt det som händer mitt i det positiva engagemanget i och för Egypten, och de som ger sej på demonstranterna på Befrielsetorget gör knappast attityderna till Mubarak och hans folk särskilt mycket positivare.

Samtidigt kan jag sakna Nelson Mandelas attityd till F W de Klerk och den vita minoritet som styrt Sydafrika och förtryckt den svarta majoriteten i så många år. När så många protesterande i Kairo inte ens tycks vilja förhandla med Mubarak, inte ens prata (nå, förhandlingsviljan kan det nog vara lite si och så med på ömse håll, det förnekar jag inte), bara kräva avgång nu, nu, nu - även om det är rörigt och självklar efterträdare saknas (ska vi tro att Muhammed ElBaradei är den rätte?) - så kommer jag på mej själv med att önska Egypten en Nelson Mandela. Som faktiskt kunde tänka sej att samtala också med dem som hållit honom själv i fängelse i 28 års tid...

Detta inte sagt som försvar för Hoshni Mubaraks övergrepp mot egyptier under 30 år, eller för västs (läs USA:s) alltför villiga och villkorslösa sponsring av "stabila" diktatorer. Och inte heller sagt utan förståelse för dem som inte vill prata med utan omedelbart störta en avskydd diktator.

Det är nog inte så dumt att satsa på ett riktigt val i september

Nog kan man - apropå den intressanta utvecklingen i Egypten - tycka att Mubarak suttit länge nog och borde avgå genast. Redan när jag var i Egypten våren 1996 tyckte folk att han suttit länge och borde bli pensionär, men nu har han snart suttit lika länge till!

Å andra sidan finns det en vits med att låta hela detta år 2011 bli ett verkligt valår, där fler partier än Muslimska brödraskapet hinner organisera sej på allvar, och där debatten om framtiden hinner ta fart.

Förutsatt att Mubarak tillåter just detta, alltså fri parti- och opinionsbildning, kan han gärna för mej få avgå under hyggligt ordnade former (hur hans övergrepp mot folket ska hanteras juridiskt får egyptierna själva diskutera). Men han har ju haft 30 år på sej att organisera ett mer demokratiskt system, och Muhammed ElBaradei verkar mer skickad att som han själv säger "leda övergången".

Och det är klart att Olle Svenning har rätt: vi i "väst" måste nu tala klarspråk om att Mubarak är en diktator och att Egyptens folk har lika stor rätt till demokrati som vi andra. Till syvende og sidst blir diktaturer inte ens - stabila.