söndag 5 februari 2012

Ligga med P3 fantastiskt - eller?

Kollage: Twitter

Sajten Ligga med P3 är kanske det just nu intressantaste exemplet på hur "public service" försöker uttrycka något slags ny gemensam samlevnadsnorm, som antas vara så "mainstream" att den inte väcker något särskilt uppseende eller licenspengadebatt. Något slags uppdaterad Kamratposten på nätet. Ibland är det riktigt vettigt, som när sexologen Robert Jacobsson startade hashtagen #homoriot, om hur homosexuella fortfarande utsätts för verkligt kränkande behandling i vardagen (se Eva Dahlgrens exempel i rutan ovan). Ibland blir det fullkomligt galet, t.ex. när ungdomarna enligt den just nu mest påfallande innedogmen ska få lära sej att man även utan uppenbara missbildningar kan vara född i helt fel kropp. Eller ta t.ex. det sanslöst mesiga svaret till den otroligt egotrippade killen som funderar på att göra slut (!!! "känslorna svalnar mer och mer") för att tjejen inte vill svälja hans sperma när hon suger hans snopp!

Och Jonas Gardells princip i rutan ovan är ju också fullkomligt vettlös, om den fattas som sexuell carte blanche, vilket väl är meningen - annars vore den ju en plattityd som även påven skulle kunna instämma i. Den kanske finaste och mest gripande kärleksskildringen i svensk litteratur, "Gård i utkanten" av Thorsten Jonsson (1910-1950), handlar om kärlek - även fysisk - mellan bror och syster, men att det skulle ha varit en "dödssynd" av dem att avstå från sex med varandra är väl ändå att ta i? Ett australiensiskt far-vuxen dotter-exempel gick ut i medierna för ett par år sedan. Och själva kärleken verkade det inte vara något fel på. Hade det verkligen varit en "dödssynd" om de avstått från en sexuell relation? (Syskonkärlek och föräldrakärlek ska man naturligtvis inte visa ifrån sej, men...)

Fast Gardell verkar ju i alla fall konsekvent. Det som stör mej allra, allra mest är personer, ofta politiskt liberala, som ivrigt fördömer minsta tveksamhet mot exempelvis det könsneutrala äktenskapet - hos dem som ändå bejakat partnerskapslagen och möjligheten till närståendeadoptioner - med ad hoc-argument om att staten inte på minsta sätt ska lägga sej i eller värdera vuxet, ömsesidigt, frivilligt kärleksliv OCH som samtidigt  vägrar erkänna eller ibland ens legalisera sexuella syskonrelationer och polyrelationer et c. Jag får det absolut inte att gå ihop.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar