torsdag 14 mars 2013

Frans efter Bengt

Dom har en påve nu. Men varför vi i Sverige är så latiniserade att vi hela tiden snackar om Benedictus och Fransiscus, det begriper jag inte riktigt. När vi har de egna fina namnformerna Bengt - jfr portugisiskans Bento! - och Frans. Det är väl kanske för att vi protestanter inte är så tjenis med påven?

(Jfr hur fransmännen sa Jean-Paul om förrförre påven och engelsmännen John Paul - medan vi stolpade omkring med Johannes Paulus. Så det är likadant med apostlanamnen).

Tjena, Frans! (Danskarna har ju inga problem med att kalla dej så).

Den nye påven är f.ö. "inte en stor vän av vare sig abort eller skilsmässa. Därför kan valet säkert vara en besvikelse för många", enligt religionshistorikern Christer Hedin.

Tja, det är väl som dominikanpatern Anders Piltz konstaterade i en krönika i Dagen inför påvevalet: "Ett är säkert. Det blir ingen sexliberal." Surprise surprise.

Då är det ju mer spännande att som Göran Hägg tänka sej att den nye påven kan vara "politiskt radikal och mycket för de fattiga."

2 kommentarer:

  1. Fast jag gillar ju latin, ett utmärk språk, borde bli EUs officiella eftersom ingen har fördel av att tala sitt modersmål då.

    SvaraRadera
  2. Jo, jag gillar också latin! Precis som jag gillar engelska. Men precis som jag har svårt för onödig användning av engelska former har jag svårt för onödigt latiniserande i svenskan.

    Latin är som sagt helt OK i sin egen rätt, och har ju dessutom genom åren påverkat de ännu vardagslevande språken på många, många, sätt.

    Jag ska förresten inte återge Ekelöf-dikten "Helvetes-Brueghel". Men den hade varit rolig att citera apropå latindiskussionen och katoliker/lutheraner ;o).

    SvaraRadera