Lena Andersson är liksom Ann Heberlein mycket intelligent, mycket skicklig som skribent och ibland över hövan provokativ. Att beskriva individuellt självägande som den sanna demokratin är verkligen provocerande. Att närmast beskriva skatt som stöld (dom som vill dela på inkomsterna får väl slå sina påsar ihop i något slags kollektiv!) är väl ungefär lika extremt som att med Proudhon beskriva egendom i allmänhet som stöld.
Men det ligger naturligtvis något i att ett samhälle där 100% av ens inkomster går till skatt, till den gemensamma potten, inte kan betraktas som särskilt demokratiskt, även om man har fria val vart fjärde år och efter majoritetsbeslut får tillbaka en del att disponera på egen hand (som "bidrag"). Ungefär som det väl ligger en del i vad jag och många andra påpekat, att vårt ansvar som väljande och handlande människor måste tas även i butiken varje dag, inte bara i vallokalen vart fjärde år.
Vad Lena Andersson däremot inte tycks inse - eller för den intressanta provokationens skull utelämnar här - är att ett samhälle där 1% av befolkningen äger 99% av resurserna och 99% av befolkningen äger 1% inte heller kan betraktas som särskilt demokratiskt.
Visst har dock Andersson rätt i att "den demokratiska frågan är var maktens gräns går, vad makten får bestämma över." För man kan naturligtvis tänka sej en totalitär demokrati, där majoriteten t.o.m. bestämmer färgen på en kalsonger/trosor. Detta får vi verkligen hoppas att en majoritet inte vill!
Glad Valborgsmässoafton! På Ankarmon i Iggesund blir det visst ingen majbrasa i år, däremot på Brogården och Skarplycka IP i Njutånger. Välkomna till Njutånger, alla iggesundsbor m.fl.!
PS. Jo förresten, grattis kungen på 70-årsdagen! Sitter du (och lever) till 75-årsåldern, har du slagit alla övriga svenska kungars regeringstid med råge och minskat chansen för att Victoria slår dej! DS.
De och vi
6 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar