Surrogatmammor för alla ungkarlar som vill bli pappor!

Idag får ju alla ungmör i vuxen ålder rätt att insemineras, så att de inte behöver träffa någon lämplig pappa för att bilda familj. Genom att erbjuda insemination till lesbiska par har vi ju sedan länge dissat det där med faderskap totalt (vad ska det vara bra för?). Det är dock fortfarande socialt accepterat att anse att barn, allt annat lika, helst bör ha två föräldrar och inte bara en; det anses inte automatiskt som ett påhopp på alla av olika orsaker ensamstående föräldrar. Men att anse att det är en fördel för ett barn eller en tonåring att, allt annat lika, ha en farsa jämfört med att ingen farsa ha anses som en grov kränkning av två kvinnor som lever ihop. (Ungefär som det anses kränkande för två män som lever ihop att påstå att det finns någon särskild vits med att ha en morsa).

En nyhet som också kom idag men som inte alla verkar har uppfattat än är dock att nu även ungkarlar nu ska få möjlighet att bli biologiska pappor, även om de hittills inte träffat - eller blivit tillbörligt uppskattade av - någon lämplig barnamoder. Det avgörande argumentet för surrogatmödraskapets införande också i vårt land var givetvis rättvise- och jämställdhetsargumentet: ska kvinnorna få hjälp att skaffa egna biologiska barn, måste givetvis även männen få det!

Vilka som är män och vilka som är kvinnor står visserligen inte alltför klart alltsedan den 1 april 2013 - vi borde kanske även tala om insemination av män med livmödrar och dito surrogatpappor?