Mänsklig kedja längs trädgränsen

Intressant manifestation på Åreskutan! Nu ska 2007 års trädgräns markeras för kommande jämförelser. Ett icke alltför vågat tips är väl att träden kryper uppåt. Sälenfjällen i Dalarna är troligen snart inga fjäll, om man definierar fjäll som kalfjäll. (Stöttingfjället i Lappland och Hovfjället i Värmland har dock alltid varit skogbevuxna).

Oron för att den fjällnära skogen inte skulle repa sej efter avverkningar hörde visst 80-talet till. Dagens miljöhot verkar istället innebära att det blir gynnsammare växtförhållanden längs fjällsluttningarna. Men i ett globalt, solidariskt perspektiv är det ju helt rätt att arbeta för måttligare mänsklig klimatpåverkan även i den "fjällhöga Nord".

Det som stör mej är dock att somliga verkar vänta på och önska sej att staten ska avgöra miljöfrågorna genom att t.ex. fördubbla bensinpriset skattevägen. Det är ju faktiskt inget som hindrar oss att IDAG agera som om bensinpriset faktiskt låg på 25 kronor litern. Om vi nu är så kloka och insiktsfulla att vi får välja regering, behöver vi väl inte först välja kloka politiker som sedan tvingar oss att vara rädda om miljön? Vi kan väl vara rädda om den direkt, utan tvång?

Eller också behövs (som vanligt) både och: både enskilt, frivilligt engagemang och regeländringar som uppmuntrar/tvingar oss att ändra destruktiva beteenden. Att anropa statsministern om en god miljö, och/eller den Store Anden som biskop Tony Guldbrandzén, utesluter ju heller inte att vi också helt konkret arbetar för den på det personliga planet. Tvärtom, det kan och bör hjälpa oss att själva hålla fokus. "Ora et labora", bed och arbeta, tycks mej vara en bra devis även för 2000-talet.