Värna människoliv med skarpare skäl

Under rubriken "Staten dödar för att visa att det är fel" vänder sej amnestymedlemmen Laila Brolin i Edsbyn mot dödsstraffet (Ljusnan 10/10). Det är bra att hon och vi andra i Amnesty fortsätter påtala detta vedervärdiga straff, var det än används.

Men vi måste nog vässa argumenten bättre. Vi kan inte rimligen använda argument som drabbar hela rättssystemet! Argument som får dödsstraffsförespråkarna att skratta, i den mån de alls bryr sej om att notera dem.

Det är ju nämligen så att hela rättssystemet och alla de vanliga påföljder som utdöms kan påstås lida av samma dubbelmoral som dödsstraffet. Staten frihetsberövar folk (fängelse) för att visa att det t.ex. är fel att frihetsberöva. Staten tar pengar av folk (böter) för att visa att det t.ex. är fel att ta pengar.

Varför skulle det då i princip vara konstigare om staten avlivar folk (dödsstraff) för att visa att det är fel att döda? Staten har ju verkligen våldsmonopol - för att vi enskilda inte ska behöva skipa rättvisa själva, med de anarkins våldsspiraler som detta medför. Det är inte nödvändigtvis konstigt eller dubbelmoraliskt.

Argumenten mot dödsstraff måste därför sökas längs en helt annan linje. Laila Brolin nämner också flera andra (bättre) skäl, som t.ex. omöjligheten att ens tillnärmelsevis kompensera för felaktiga domslut. Det är ju svårt nog när någon suttit oskyldigt i fängelse, men definitivt omöjligt efter att någon blivit oskyldigt avrättad.

Man kan också nämna risken för allmän brutalisering och hur lite avskräckningseffekten verkar fungera. Liksom arbetsmiljöproblemet att några stackare ju faktiskt ska utföra avlivningarna.

I kampen mot dödsstraffet i USA och Mellanöstern saknar jag dock ett argument, som kinakommunister och andra materialister torde ha svårt att förstå sej på. Nämligen vådan av att med berått mod förkorta en människas nådatid, den tid man har att försonas med Gud och människor inför evigheten. Och att bara avrätta botfärdiga och ångrande människor skulle ju avsevärt försämra incitamenten för sinnesändring. Alltså: dödsstraffet bort för alla!

Som materialist eller "naturalist" kan man visserligen skratta åt det argumentet - det finns väl inget liv efter detta? Och inte ens Svenska kyrkan - som så här i allhelgonatider påskiner att alla hursomhelst blir evigt saliga - ger ju längre något stöd för argumentet.

Men i Amerika, Mellanöstern och Sydostasien vore argumentationslinjen absolut värd att pröva. Oavsett vår egen livssyn, endast utifrån de styrandes egen (angivna) livsåskådning. Men har någon på allvar gjort det, mer än möjligen romersk-katolska kyrkan?