Besynnerliga opinionsvindar

Har ni liksom jag undrat över opinionsmätningarna på sistone? Så länge ekonomin blomstrade och arbetstillfällena ökade kraftigt, då gick alliansregeringen kräftgång i opinionen. Oppositionens försprång verkade alltmer ointagligt.

Men under den svarta höst när finanskrisen slår till, varslen ökar och vi går mot en lågkonjunktur med depressiva drag, då har flera opinionsmätningar, bl.a. SIFO:s, angivit att alliansregeringens opinionssiffror stiger och socialdemokraternas sjunker!

Kan någon begripa detta? Det kan väl aldrig hålla i sej fram till valet 2010 eller ens fram till jul? För nog vore det väl orimligt klantigt av socialdemokratin om den inte politiskt kunde utnyttja den svåra kris som vi bara sett början av till att återta sin traditionella dominans, unik i Europa.

De svenska socialdemokraterna har ju nämligen efter andra världskriget blivit nästan löjligt skickliga på att glänsa på kommandobryggan i tider av ekonomisk uppgång men låta de borgerliga partierna ta över ansvaret i svåra nedgångsperioder. Efter en rekordartat långvarig tillväxt fick "borgarna" t.ex. ta över 1976 när kriserna stod som spön i backen. Och efter det glada 80-talet fick de ta över 1991, lagom till den stora 90-talskrisen. Länge trodde jag att det här tredje maktöverlämnandet var ett undantag. Men icke. Mönstret upprepar sej tydligen.

Så det är väl inte att undra på att några av mina samhällselever, liksom många andra svenskar f.ö., tolkade nutidshistorien så att det är socialdemokraterna som byggt upp Sveriges ekonomi och de borgerliga som ständigt försökt rasera den, så fort de kommit åt. (En gång är en tillfällighet, två gånger är ett sammanträffande och tre gånger är en statistiskt bevisad naturlag).

Fast nog vore det fantastiskt spännande om den historiesynen finge sej en knäck nån gång. Om alliansen, gärna med ett stärkt folkparti i täten, finge förnyat förtroende i valen 2010 och 2014. När Sverige och dess regering förhoppningsvis ridit ut den värsta ekonomiska stormen i mannaminne och kurvorna börjar peka uppåt igen. Sverige behöver en socialliberal regering som ger marknaden tydliga ramar och står för en generell välfärdspolitik utan att vara socialistisk. Ens på låtsas.