Spännande kyrkogårdsvandring med barnen

Före sänggåendet blev det kyrkogårdsvandring på två kyrkogårdar med två av barnen. Faktiskt riktigt spännande! Inte så många människor ute längre, men många flammande ljus och lyktor. Äldsta barnet, Hanna, läste flitigt på diverse gravstenar och lillebrodern Jonatan fascinerades likaså av de stämningsmättade miljöerna.

Allhelgonavandringen känns numera lika obligatoriskt som valborgsmässoeldsafarit. Och efter att ha besökt diverse obduktionssalar och kylrum under veckan som gått - via Svenska kyrkans grundkurs - har jag verkligen på ett särskilt sätt tillämpat den gamla minnesregeln Memento mori. Plötsligt kommer jag ihåg några diktrader (Försök till materialism) av förre moderate riksdagsmannen Tore Nilsson):

Här kan du bo på denna planet. Här finns H2O och livets hemlighet.
Själv är du jord, ferrum och jod. Säg här ditt ord, gör här din sådd.
Av fosfor och kalk och någon metall är ben och valk och hårets svall.
Snart blir du stoft och glömmer vårt ljus och sommarens doft och aftonens sus.
Här blir du kvar, aska och salt, tills jorden har förbränts med allt.
- - -
Underligt då att du fanns till, att det darrade så i din pupill.