Folkomrösta om monarkin 2010!

Republikanerna tar sej ton nu, inte utan skäl. Kungen och kungahuset är populärt, men folket har aldrig i laga ordning fått säga sin mening om saken.

Vi kan naturligtvis i en demokrati inte behålla monarkin utan att någon gång folkomrösta om den. Låt detta ske i anslutning till riksdagsvalet 2010, vid 200-årsjubileet av familjen Bernadottes ankomst till Sverige, och f.ö. varje gång kronan ärvs! Den dag svenska folket inte vill ha arvsmonarki eller hellre vill utse en annan familj än den Bernadotteska till denna representationsuppgift får vi väl göra det. Jag är t.ex. inte så fisförnäm som vissa kulturradikala att jag skrattar åt tanken på ätten Westling (fast han lär väl ta namnet Bernadotte nu, antar jag).

Bernadottarna var inte mycket förnämare än Westlings för 250 år sedan. Kungen är, liksom vi alla, av gammal god arbetarsläkt. Anfadern Jean Bernadotte var vävare i slutet av 1600-talet, och kungens farfars farfars farfar, Karl XIV Johan (han med svampen och Oslos paradgata, ni vet), som från början hette Jean Baptiste Bernadotte, var inte heller han kunglig eller adlig, utan simpel borgare och advokatson, därtill republikan(!). Han utsågs dock till kung efter Karl XIII på goda militära och personliga meriter.

Kungadöme och arvkungadöme är alltså inte samma sak. Men det bör nog framhållas att arvkungadömet är det enda sätt på vilket även vi medelmåttor kan upphöjas till statschefer. Även en vanlig genomsnittssnubbe som kungen kan födas till kronprins, men för att slå sig fram i politik och presidentval - eller för den delen kungaval - krävs ovanliga klättrartalanger. Detta är ett förödande argument mot kungligt envälde, men ett bra argument för en schysst och ödmjuk kungafamilj med vissa relativt elementära representationsuppgifter i en stabil demokrati.

Varför en demokrati skulle måsta ha president har jag alltså aldrig förstått. Även en kung eller drottning kan väljas eller godkännas av folket. Låt då äntligen familjen Bernadotte godkännas direkt av svenska folket - inte bara indirekt som nu - genom en folkomröstning i god demokratisk ordning år 2010!

OK, vi pratar väl lite om SAAB oxå då...

Först och rent generellt: jag är alltför oinsatt för att bedöma SAAB:s rekonstruktionsplaner. Huruvida de är hållbara eller ej undandrar sej min bedömning. Men inte ens en socialist kan väl vilja rädda SAAB till varje pris? Förstatligad bilindustri - som kommunisten Ohly väl borde drömma om - leder mina tankar till DDR och Trabant, världens dyraste skottkärra.

Å andra sidan kan väl inte ens en marknadsliberal a priori utesluta alla stödåtgärder från statens sida? Det handlar alltså om en avvägning, en tolkning av fakta, som givetvis inte är opåverkad av bedömarens ideologi men som inte heller bara handlar om ideologi. Hård statistik, förlustsiffror och prognoser ältas nu och diskuteras timme för timme. Jag kan bara säga: hoppas besluten (vilka de nu än blir) visar sej vara någorlunda vettiga. Att de skulle vara underbara och toppenbra är förmodligen - som vanligt - för mycket begärt.

Jag är som sagt lite för oinsatt i SAAB:s ekonomi och modellprogram. Rent allmänt vågar jag väl dock säga att jag får lite varvskrisvibbar av bilindustrin. ÄR bilsamhället verkligen framtiden? Bilen ska så klart finnas kvar - en underbar uppfinning - men det där med typ 2 bilar per hushåll kan väl inte vara framtidens melodi? Inte ens 2 miljöbilar, väl?

Människovärdet vi fordrar tillbaka

Socialminister Göran Hägglund kan tänka sej att vilja reducera föräldrarnas rätt till information om fostrets kön - eftersom det visar sej att vissa föräldrar vill ha ihjäl flickfoster och svensk lag som bekant tillåter provocerad abort fram till vecka 18. Oavsett skäl. (Det är väl detta som kallas fri abort).

Det låter ju ur liberal synvinkel som en verklig nödlösning - jag menar, ska staten verkligen sitta på information om mitt barn som jag som förälder inte har rätt till? Det måste då handla om undantagsfall, av typen barnmisshandel, där samhället bedömer att föräldern inte ens strävar efter sitt barns bästa.

OK då, jag kan väl tänka mej att offra informationen om vilket kön mitt barn har - för att rädda flickor till livet (fast jag trodde faktiskt att det var i Indien och Kina man höll på med sånt där jox).

Men ifall info om XX-kromosomen anses för känslig att lämna ut, då måste så klart även resultaten av de s.k. KUB-testerna (som avslöjar individer med en extra kromosom) hållas hemlig för föräldrarna. Ty avlivning av foster för att de har Downs syndrom - ofta efter vecka 18 p.g.a. diagnossvårigheter dessförinnan - sker ju betydligt oftare än avlivning av foster för att de är flickor! Varför Göran Hägglund inte väljer att ifrågasätta informationen om denna typ av "kromosomavvikelse" vet jag inte. Det kan väl inte vara så att han ogillar "mongon"?

Vad säger folkpartisterna Birgitta Ohlsson och Birgitta Rudberg? Det är så sant som Ohlsson säger: felet är inte i första hand abortlagens utan våra skumma värderingar som i praktiken säger att individer med Downs syndrom är mindre värda än andra. Värderingar som nog dock ganska snabbt kan hota legitimiteten hos den s.k. fria abort som nog hade en del (pragmatiska) skäl för sej när den infördes men tyvärr lett till långtgående attitydförskjutningar.

Människovärdet vi fordrar tillbaka. Det har inte arbetarna i Trollhättan ont av heller.

Varför upprörs ingen offentligt över att "mongon" avlivas för att dom är "mongon"?

Hey! På vilket sätt skulle det vara värre att avliva en flicka för att hon är en flicka än att döda avliva en flicka för att hon är "mongo"? Kromosomskillnader som kromosomskillnader, och vi tror ju på allas lika värde.

Eller nåt... läs mer om vår besynnerliga abortpraxis och människosyn här.

Det är ju en helt vansinnig situation att man nu överväger att regelmässigt dölja viss information om foster för deras föräldrar! För att rädda deras liv, visserligen - men som förälder och liberal reagerar jag starkt mot att samhället ska ha information om mitt barn som jag som förälder inte har rätt till! Felet kan väl i fridens dagar inte vara att föräldrar kan få information om barnets kön? Utan antingen är det fel på lagstiftningen (att aborten är "fri") eller på abortpraxis, nämligen att människor idag uppfattar den (straff-)frihet under ansvar som abortlagen var tänkt att innebära som en moralisk carte blanche.

Ja, det är faktiskt rent av äckligt att abortpersonal reagerar mot att döda flickfoster för att de är flickfoster men inte - offentligt i varje fall - mot att döda handikappade dito för att de är handikappade. Vanans makt är stor, och vi kommer nog över det mesta efterhand. Om vi inte hejdar oss. Om inte någon säger "stopp och belägg!" Vilket även en liberal bör kunna göra - opinionsbildning och grupptryck är ofta enda alternativet till ytterligare lagstiftning, om man vill undvika sådan. (Ur den synvinkeln var det förstås positivt att några reagerade i det här fallet åtminstone).

En annan sak är förstås om diagnostik visar att ett foster i princip är döende eller hjärndött ändå, och/eller hotar moderns liv o.s.v., men så är det ju vanligtvis inte med flickor/pojkar som har Downs syndrom. De är verkligen inga monster som helst borde avlivats. Jag går på samma folkhögskola som flera stycken just nu uppe i Mellansel. Och här i Bollnäs har vi också lång tradition att ta hand om varandra, hur underliga vi än må tyckas vara. Heja!

"Alla är konstiga utom jag och du, och t.o.m. du är lite..." ;o)

Klarspråk i Dagen om kyrkovalet

I en utmärkt, lång ledarartikel med rubriken Ut med partipolitiken skriver Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund att de politiska partiernas makt över kyrkan måste brytas. Hon har förstås helt rätt. Det behövs nu mobilisering och gärna s.k. oheliga allianser med ateister och agnostiker i de olika politiska partierna, som nog, i motsats till vad många tror, ofta högst ogärna ser att deras partier engagerar sej i och därmed också favoriserar ett visst trossamfund.

Bra också att Sandlund inte gått på bluffen att FiSK, MiSK och ViSK - och för den delen kr. eller Fädernas kyrka - skulle kunna vara helt partipolitiskt obundna. Det är nu dags för alla medlemmar i Svenska kyrkan att antingen ansluta sej till de verkligt fristående nomineringsgrupperna - jag tror att Posk, Öppen kyrka och Frimodig kyrka täcker in det mesta av andliga/kyrkliga ståndpunkter - eller också bilda nya, tvärsöver gamla irrelevanta partigränser, under det som återstår av vintern. I april ska, om jag förstår det rätt, grupperingarna inför kyrkovalet den 20 september vara klara.

Oavsett var vi står i äktenskapsfrågan borde alla kunna inse att en ev. reform skulle komprometteras allvarligt, precis som ämbetsreformen 1958, av den (riks- och kommun-)politiska inblandningen och påtryckningen. Politruker som Olle Burell och andra måste ut. Nu, nådens år 2009!

Snöbollskrig - den nya inne- f´låt utesporten!

Att snöbollskrig förekommer på våra breddgrader är ingen nyhet - redan Olaus Magnus rapporterar i sin Historia om de nordiska folken (1500-talet) hur ett riktigt snöbollskrig med fästning och allt ska gå till.

Tydligen har nu snöbollskrig utvecklats vidare - till en sport med SM-status! Och var äger svenska mästerskapen i snöbollskrig rum, om inte i Luleå!

Jag ber att få gratulera de svenska mästarna och ser fram emot att i nästa års SM stå i publiken.

Eller delta i själva tävlingen. Bara att lägga sej i hårdträning! Det här är ju på många sätt en drömvinter för vintersport, men kanske ändå att lite (kortvarigt) tö skulle göra susen för krambarheten...

Sluta kalla er Kristdemokrater i Svenska kyrkan!!!

Snälla "kristdemokrater i Svenska kyrkan" - om ni nu ska byta logga från kd till kr, så skrota hela det partipolitiskt bundna namnet! Ni kommer ALDRIG med någon trovärdighet att kunna framställa er som en mer "partipoliskt obunden" nomineringsgrupp än M, C och S, så länge ni, precis som FiSK, ViSK och MiSK envisas med att kalla er kristdemokater och de facto (precis som sverigedemokraternas ännu mer maskerade "Fädernas kyrka") utgå från det politiska partiets organisation för att formera er.

SLÄPP PARTINAMNET HELT! Låt kr. stå för "kyrkans rätt" eller vad som helst. Det räcker inte (jämför nyss nämnda Fädernas kyrka), men skulle i varje fall underlätta frikopplingen från partiet. Har ni redan medlemmar och väljare som inte är kristdemokrater, så verkar det ju lovande, men då blir ju också det nuvarande nomineringsgruppsnamnet desto mer missvisande. Satsa på ett tydligt kyrkligt program, värva kors och tvärs över partigränserna och bana väg - tillsammans med Frimodig kyrka, Posk, Öppen kyrka o.s.v. - för att partiernas makt över kyrkan ska brytas.

Olle Burells (S) förvåning häromdagen över att 9 biskopar yttrade sej mot vad riksdagens - och kyrkomötets - majoritet tycker visar att Lotta Gröning har rätt: Bort med politrukerna från Svenska kyrkan! NU - 2009! Bort även med M och C. Bort med FiSK, ViSK och MiSK! Då lär inte heller S kunna vara kvar som ensamt politiskt parti förutom Sverigedemokraterna!!

Ebba Witt-Brattström sätter fart på samtalet

Det rör på sej i kulturetablissemanget. Ebba Witt-Brattström sågar mycket av den moderna(ste) feminismen, med anledning av Historiska museets Maria-utställning, utan för att ett ögonblick ge upp feminismens vision om sann och sund jämställdhet. Och jag kan inte dölja att jag beundrar hennes framställning, både språkligt och innehållsligt så mitt i prick (tycker jag). Men så är hon ju också borgerlig feminist, inte socialistisk.

Jag vet med mej att jag varken är särarts- eller likhetsfeminist. Eller kanske jag skulle säga att jag är bådadera. Men i oklara proportioner - det är det som gör gendersamtalet så spännande. Hur lika kan vi bli utan att göra våld på oss? Och hur olika får vi vara utan att det blir ett problem? (Obs att samma frågor är relevanta både på grupp- och individnivå).

Tankar i vindrutan

En pigg norrbottnisk kille vid namn Fredrik har börjat motorblogga på Vindrutan (DN). Det han i sin första bloggtext skriver om bilhandlare och kundbemötande är både roligt och tankeväckande. Hur ser egentligen bilindustrins framtid ut i vårt land och världen? Hur slår den enorma konjukturnedgång som vi nu rutschar utför i?

I natt jag drömde

Sign. Nattugglan skriver följande till lokalblaskan:

I NATT JAG DRÖMDE

Jag hade en så konstig dröm i natt. Nån gång frampå morgonsnåret, efter att jag varit uppe och pinkat, hörde jag alldeles tydligt på radion att Europas socialdemokrater i år tänkte satsa inte bara på EU-valet utan även på - romersk-katolska kyrkan!

- Det hjälper inte att på EU-nivå strida mot romersk-katolska kyrkans besynnerliga idéer, hörde jag Mona Sahlin säga, utan vi måste försöka integrera oss med själva kyrkan och förändra den inifrån. På församlingsmöten, på världsungdomsdagar, koncilier o.s.v. Men vi måste agera försiktigare än inom Svenska kyrkan, inte skylta så mycket med partinamn och så, eftersom det kan verka stötande på fördomsfulla katoliker.

- Men, frågade jag (för i drömmen blev jag plötsligt radiojournalist), den romersk-katolska kyrkan styrs väl mest av påven och hans kardinaler?

- Du har rätt, svarade Mona, så det är viktigt att fler europeiska och svenska socialdemokrater, gärna så sekulariserade som möjligt, blir präster, biskopar och kardinaler inom romersk-katolska kyrkan, så att vi på sikt kan demokratisera den och ta bort dess stötande läror. Kanske genom en socialdemokratisk påve från Sverige som förklarar att läran om påvens ofelbarhet är fel. Den som då säger att han har fel bekräftar ju att han har rätt - kul va? Så kan vi skapa ett kyrkomöte där vi politiska partier dominerar, precis som här hemma i Svenska kyrkan, och ändra på romersk-katolska kyrkans förlegade åsikter om arvsynd och skärseld, aborter och äktenskap.

- Men verkar det inte lite sjukt att gå med i romersk-katolska kyrkan och låtsas dela dess lära fast man inte gör det?

- Nejdå, för ingen del, man behöver bara tolka läran lite lagom poetiskt. Alla tror vi väl på Jesus, jag menar gyllene regeln och så där? Och när vi säger att vi tror på påvens ofelbarhet så menar vi att vi tror på behovet av den ständiga ideologiska utveckling som påven symboliserar. Och när vi säger att vi tror på jungfru Marias obefläckade avlelse så symboliserar Maria varje nyfött barns totala godhet. (Att barn gör taskiga saker ibland beror på att deras farföräldrar på grund av arvsynden uppfostrat deras föräldrar så dåligt att det smittar av sej; det är därför vi vill ha alla barn på dagis från 2 års ålder).

- Jaha ja. Ja, ni socialdemokrater bestämmer ju över Svenska kyrkan nu. Så det kanske funkar med romerska kyrkan också.

- Nåja, glöm inte att det finns fler än vi som bestämmer i Svenska kyrkan. Moderater och centerpartister t.ex. Och så dom här typerna som kallar sej Fisk, Visk och Misk - fast dom skulle ju ha Smisk för sina fjantiga försök att verka partipolitiskt obundna. Politik är väl fint och inget att skämmas för!

Här blev Mona Sahlin så upprörd att hon skrämde mej. Jag vaknade genast och förstod att jag hade drömt, eftersom alltsammans var så orimligt. (De politiska partierna måste ju begränsa sej till Svenska kyrkan, var skulle det annars sluta?).

Men jag var för trött för att stiga upp, så jag somnade igen. Och då drömde jag att de borgerliga hade tagit över Socialdemokraterna, börjat tolka "socialismen" poetiskt och avlivat alla konkreta idéer om utökat statligt ägande, skattehöjningar för de rika och lösare budgetramar i lågkonjunkturer. Tjänligt åt sossarna, tänkte jag. Och plötsligt insåg jag att jag faktiskt var klarvaken.

NATTUGGLAN

Börjar det röra på sej i fallet Dawit Isaak?

Det vore ju för väl om Dawit Isaaks sjukdom i varje fall kunde ha det goda med sej att Eritreas regering äntligen går med på att släppa honom fri. Det är bra att påtryckningarna nu sker på EU-nivå - Sverige har ju tyvärr misslyckats gravt i sina försök.

Men Eritreas regering är en riktig skurkregering, och jag vågar inte vara optimist förrän jag verkligen ser att Dawit Isaak är på väg. För ett par år sedan sades ju allting vara klart med frigivningen, och medlaren rosades i pressen. Men så ställdes allting in och Eritrea behöll Dawit fängslad. En skam för hela Eritrea!

Som sagt - bra att EU agerar. Måtte det ge resultat. Dawit Isaaks familj vill få hem honom levande. Jag också.

Befria den svenske medborgaren och journalisten Dawit Isaak! Och låt honom komma under svensk läkarvård. Nu!

Nej, vi ska inte stödja oss på Sverigedemokraterna

En bloggtext av Stig-Björn Ljunggren om att Sverigedemokraternas opinionssiffror har i början av veckan blivit föremål för en ledarartikel i Ljusnan av Stina Morian. Men ledarartikeln gör inte tydligt huruvida Stina Morian avvisar ett framtida samarbete med Sverigedemokraterna (OK, jag skriver dem nu med stort S eftersom alla partier ska skrivas så) eller bara vill ligga lågt med detta avvisande offentligt. För att inte ge SD mer publicitet än nödvändigt.

Snarast verkar hon styrka Ljunggrens tes - att alliansregeringen är beredd att luta sej mot Sverigedemokraterna efter 2010.

Men det får inte ske. SD är ännu värre än Ny Demokrati. Då vill jag hellre ha en blocköverskridande regering. Utan Vänsterpartiet.

Bra att Stig-Björn Ljunggren blev provocerad av den märkliga (liberala?) flatheten mot Sverigedemokraterna. Det blir jag också. Liksom jag f.ö. blir även av den socialdemokratiska flatheten mot i-själ-och-hjärta-kommunisten och under-galgen-mjukisen Lars Ohly. Vänsterpartiet har gjort som Jimmie Åkessons Sverigedemokrater och mörkat sitt förflutna, mjukat upp sin retorik men inte gjort upp på allvar med sin ideologi.