Först och rent generellt: jag är alltför oinsatt för att bedöma SAAB:s rekonstruktionsplaner. Huruvida de är hållbara eller ej undandrar sej min bedömning. Men inte ens en socialist kan väl vilja rädda SAAB till varje pris? Förstatligad bilindustri - som kommunisten Ohly väl borde drömma om - leder mina tankar till DDR och Trabant, världens dyraste skottkärra.
Å andra sidan kan väl inte ens en marknadsliberal a priori utesluta alla stödåtgärder från statens sida? Det handlar alltså om en avvägning, en tolkning av fakta, som givetvis inte är opåverkad av bedömarens ideologi men som inte heller bara handlar om ideologi. Hård statistik, förlustsiffror och prognoser ältas nu och diskuteras timme för timme. Jag kan bara säga: hoppas besluten (vilka de nu än blir) visar sej vara någorlunda vettiga. Att de skulle vara underbara och toppenbra är förmodligen - som vanligt - för mycket begärt.
Jag är som sagt lite för oinsatt i SAAB:s ekonomi och modellprogram. Rent allmänt vågar jag väl dock säga att jag får lite varvskrisvibbar av bilindustrin. ÄR bilsamhället verkligen framtiden? Bilen ska så klart finnas kvar - en underbar uppfinning - men det där med typ 2 bilar per hushåll kan väl inte vara framtidens melodi? Inte ens 2 miljöbilar, väl?
Våran prost
2 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar