Det blir bara för dumt ibland

Insänt till Ljusnan 8/9 2010

DET BLIR BARA FÖR DUMT IBLAND

Jag är en socialliberal och hyfsat vidsynt trebarnspappa som på 1900-talet trivdes bra på Rosa caféet i Lund, där jag fick efterlängtade komplimanger för mitt röda hår och skägg! Jag hade också en god granne där som bytte namn i samband med att han "kom ut" - men naturligtvis var samma härliga kille ändå.

Om min dotter (snart fyllda 8) om åtta år berättar att hon inte kan tända på några killar alls utan bara på tjejer, har jag alltså, som många andra föräldrar sedan 80-90-talet, en positiv mental beredskap för att klara det.

Men om hon kommer och säger att hon visst kan tända på killar, men att hon ändå tänker bilda familj med sin tjejkompis eftersom både biologilärare och konfirmandpräster sagt att det går precis lika bra, så kommer jag absolut att höja på ögonbrynen. (Vår kära dotter förblir hon förstås om hon så blir ihop med två tjejer eller en av sina [vuxna] brorsöner, det är inte det saken gäller).

Och om hon kommer och säger att hon egentligen inte är en tjej utan en kille som fötts i fel kropp, så blir jag så klart orolig för att hon drabbats av en modern tvångsföreställning och säger att hon duger precis som hon är och inte blir mindre kvinna för att hon gör s.k. killgrejer.

Men om hon dessutom kommer och säger att hon vill betraktas som kille men fortfarande kunna föda barn, så kommer jag att skratta gott och hjärtligt och säga ungefär så här:

Ja du, nästan alla partier tyckte efter Pride 2010 att det kunde räcka med några skäggstrån för att kvinnor skulle få betraktas som män. (Snart skippades även kraven på fjun). Vänstern och Svenska kyrkans studieförbund Sensus försökte även lansera ett tredje kön, med fri anslutning för alla som varken ville vara män eller kvinnor. De gemensamma toaletterna blev också fler, som bl.a. Carin Jämtin (S) krävt.

Men när man sedan skulle ha gemensamma omklädningsrum och idrottstävlingar, så blev det tvärstopp!

Man hade då även upptäckt att den i jämställdhetsarbetet så viktiga löne- och vårdstatistiken saboterades av att queerfeminister registrerade om sej till män för att få bättre behandling eller påvisa könets totala irrelevans. Och då kom man på att folk som födde barn nog bör ses som kvinnor i alla fall, precis som förr i tiden.

"Så kära du", kommer jag att säga, "klä ut dej som du vill och gå på fler karnevaler, och kämpa för större rättvisa mellan könen, men be inte mej kalla dej min pojk eller dina barn kalla dej sin pappa!"

"Det säger du bara för att du är svensklärare", kontrar hon väl då. Men sedan hoppas jag att vi kan skratta åt knasigheterna tillsammans, och att fler än vi vågar göra det 2018. Även politiker, journalister, lärare och präster.