Löjliga samvetsskrupler vid en jämförelse

Jag brukar inte höra till dem som förhånar samvetsskrupler. Tvärtom anser jag att de ska mötas med yttersta respekt.

Men ibland blir "sila mygg men svälja kameler"-syndromet ändå lite för komiskt. T.ex. när det gäller hur många läkare känner samvetsagg inför att skära bort lite förhud på judiska eller muslimska barn (om det åtminstone gällt tjejer, då hade jag förstått dem bättre), medan de inte precis brukar gå ut i media med några samvetsbetänkligheter inför rena avlivandet av några månader yngre individer - inkl. det selektiva avlivandet av foster med Downs syndrom. Tänk om följande scenario hade gällt fosterfördrivning:

I till exempel Västra Götaland är motståndet bland läkarna så stort att det inte finns något sjukhus i regionens regi som utför operationerna.

En som vägrar är Lars-Göran Friberg, överläkare vid barnkirurgiska kliniken på Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg.

– Barnet är helt friskt. Att söva ner det och sedan amputera kroppsdelar eller kroppsdel finns ingen indikation att göra. Det är ett övergrepp från de vuxnas sida, från omgivningens sida som inte skyddar barnet, säger Lars-Göran Friberg.

Muslimerna kan ju inte tro att vi är kloka: här får svenskarna - jodå, muslimerna också om de vill - skattefinansierad hjälp med att döda fullt friska foster (det är ju det vanligaste), medan läkare går ut offentligt med skrupler inför en operation som knappast gör patienten någon skada - särskilt inte om just en läkare utför den. Vore jag jude eller muslim skulle jag börja misstänka att det egentligen handlar om att Sverige inte vill ha troende judar eller muslimer inom sina gränser. Men så illa kan det väl inte vara?