måndag 27 februari 2012

Här delar jag Stefan Gustavssons farhågor

Jag håller med Stefan Gustavsson om att den senaste debatten kring barnafödande pappor (som påstods handla om "tvångssterilisering") var ytterst nedslående - inte bara beträffande resultatet utan när det gäller hur den fördes. Ren demagogi med bisarra övertalningsdefinitioner tilläts dominera i media, men i grunden handlar det, som Stefan påtalar, om en generande och illavarslande brist på politiskt ledarskap. Inte bara från socialministerns sida utan lika mycket från t.ex. statsministerns och utbildningsministerns.

1 kommentar:

  1. Jag förstår dina argument och du har naturligtvis rätt i att i några få fall, hos könskorrgerade med fertiliteten kvar, blir könsidentiteten flytande under den fertila perioden. Men så är det ju också innan puberteten och efter den fertila perioden (som faktiskt kommer för män också).

    Både hormonellt och utseendemässigt blir kvinnor och män väldigt lika varandra igen efter 60 års ålder, precis som vi var mycket svåra att könsbestämma innan puberteten. Jag tycker det är vackert att åldern gör så med oss, speciellt med gifta par som dessutom blir lika varandra på många andra sätt.

    Jag ser Gud i detta jag tror inte den himmelska föräldern skapade oss till man ELLER kvinna , utan till man och kvinna. Det är underbart. Gud skapade svamparna med hundratals kön, det är också vackert.

    Sedan har SG många poänger om demokratin och det offentliga samtalet. Det är verkligen inte bra för demokratin att vissa åsikter har pestmärke på sig. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att pestflagg ska resas för exempelvis rasism. Var drar vi "pestgränsen" i ett gott samhälle?

    Tvångssterilisering är fel uttryck men det är också märkligt att den alls utförts någonsin, en helt onödig operation. Om man kastrerat hade det varit begripligt eftersom det förändrar kroppen hormonellt, men en onödig sterilisering förstår jag inte varför man gjort.

    Men så är jag en gammaldags människa som tycker skönhetsoperationer är fel eftersom en operation alltid är en risk. Jag tror också könsbytesoperationer borde vara onödiga.

    Accepterade vi "omanliga" män som de underbara individer och skapelser de är och "okvinnliga" kvinnor som de är och om vi alla fick klä oss och se ut som vi ville utan risk för hån och våld skulle ordet transvestit inte existera och alla skulle känna sig hemma i sin kropp.

    Nu är registret ganska brett för kvinnor, men sorgligt begränsat för män. Det skär i hjärtat när jag som pojkmamma inser att mina söner snart kommer att begränsas, alla barnen har haft en rosa period, utan undantag. Alla är fortfarande i en "Barda-period" men flickorna får vara kvar där som prinsessor, kungar, orcher och riddare, medan pojkarna snart bara får vara Barda-krigare och snart inser de att ridningen som de älskar inte är för dem. Det är en smärta som inte går att beskriva, och jag antar du känner igen den om du också har små söner.

    Jag gillar det du skriver Andreas och jag gillar att du ger mig svar på tal! KRAM!

    SvaraRadera