onsdag 22 juni 2016

Mot mörkare tider

Folk brukar bli som galna för att jag påpekar att vi nu går mot mörkare tider. (Får man alls säga midsommar?). Lyckligtvis går vi ju även mot varmare tider de närmaste veckorna, precis som det blir allt kallare under flera veckor efter vintersolståndet i december. Och till barnen säger jag att de haft EN sommarlovsvecka (drygt) före sommarsolståndet, men får NIO sommarlovsveckor (lite knappt) efter sommarsolståndet!

Men gårdagens riksdagsbeslut - om att lägga sej på en absolut miniminivå inom EU-regelverket vad gäller flyktingmottagande - känns nog mer mörkt än varmt. Särskilt med tanke på försvårandet av familjeåterföreningar. (Anne Rambergs appell klingade ohörd och det hjälpte visst inte att vi skrev under Rädda barnens upprop).

Att beslutet bara sägs gälla i tre år känns knappast betryggande. Åtstramningen av flyktingmottagandet i höstas, som förvisso hade sina skäl, sas ju också vara tillfälligt (för att bereda oss "andrum"). Men det utmynnar ju nu i en lagstiftning av mera långvarig karaktär.

Det, som jag ser det, stora problemet vad gäller legitimiteten och den folkliga acceptansen för ett generöst flyktingmottagande, har ju varit att också de som fått avslag på sin asylansökan - och som alltså inte kunnat påvisa flyktingskäl - i otaliga fall fått stanna, med bibehållna bidrag, eller i varje fall inte ansetts kunna avvisas. Hade den sidan av saken kunnat ordnas mer bestämt och effektivt, hade vi sannolikt haft mer plats för verkliga flyktingar i både vårt samhälle och våra hjärtan.

Men säkert är det inte. Och hursomhelst är ju attityden till även högst verkliga flyktingar en helt annan nu än för ett år sedan. De blev för många, sägs det. Och vi kan inte ta emot alla flyktingar. Det må vara sant. Men vi måste väl ändå försöka ha flyktingmottagningsprinciper som kan gälla i både "hög- och lågkonjunktur". Det är sådana vi får nu, sägs det. Okej, jag förstår ambitionen. Men hur rimligt är det att kärnfamiljer splittras?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar