Den här veckan präglas av inskolning på dagis, f´låt förskola. Eller skola - för vad snart 6-åriga Hannas skolgång egentligen ska kallas blir jag inte klok på. Förskola är det inte, hon har börjat i Björktjära skola med de "riktiga" skolbarnen, men heller inte obligatorisk grundskola, så då kallas det "förskoleklass". Eller mera folkligt "0:an".
Pojkarna har börjat i Börktjära förskola, och Jonatan har verkligen sett fram emot det och hade inga problem att vara där (i "Stugan") 1 timme utan mej idag. Staffan tror väl fortfarande att vi går och hälsar på en familj med ovanligt många barn, och vi har ännu inte börjat lämna lokalen ("Gröna") så länge han är där.
Inget ont om dagis eller förskola eller vad det nu heter (borde det inte få heta lekskola?) - men särskilt när det gäller Staffan som inte ens är 2 år känns det tungt att lämna bort honom. Vi ska försöka hitta en mänsklig lösning nu i höst, som förenar arbete och heltidsstudier med rejäl hänsyn till barnens behov och våra egna grundvärderingar. Livspusslet är inte alltid lätt. Men Gud nåde den som inför skolplikt för 3-åringar, vilket både socialdemokrater och moderater börjat glunka om.
Från tillväxt till utveckling
5 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar