Att äta sej mätt

Efter fredagsmys med barnen med diverse onyttigheter läser jag att fler och fler människor nu måste lägga sej hungriga. Mycket har ändå verkat gå åt rätt håll under de senaste åren, men tydligen har mycket av matprisökningen förra året blivit bestående.

Det är bara att erkänna att kosthållning och blivit en världspolitisk fråga. Det handlar både om utsläpp och klimat men kanske framför allt om mättnad och solidarisk användning av jordens resurser. Om över en fjärdedel av västvärldens mat slängs (!) kan man ju fundera över vår hushållning (=ekonomi) i bred bemärkelse. Jag har hittills nöjt mej med att komposten blivit näringsrikare när resterna blivit för många - men bör nog då istället ifrågasätta hela min mathantering. "Se över rutinerna" som det brukar heta. "Många bäckar små..."

Dagen-skribenten Thomas Österberg jämför på ett tänkvärt sätt hanteringen av finanskrisen med hanteringen av matkrisen. Nog för att sunda finanser är en förutsättning för sunt bistånd - men varför var våra finanser så osunda att vi måste stoppa miljarder i stora hål på hemmaplan istället för att bidra till finansiering av goda idéer som människor i andra länder, inte minst kvinnor, arbetar med att förverkliga?