Legitimt självförsvar - eller kontraproduktivt övervåld?

Jag kan ibland undra varför vi är så många utrikespolitiska amatörer som framträder som något slags experter i just palestinafrågan. Vad Marocko gör i Västsahara skiter vi t.ex. högaktningsfullt i. Inte heller är vårt engagemang för kurdernas sak påfallande utbrett. Men OK, nu gör alltså även jag ett försök till amatöranalys av den aktuella konflikten.

En sak är klar: naturligtvis kan inte Israel låta Hamas fortsätta skjuta raketer in på israeliskt territorium, mot civila mål dessutom, utan att slå tillbaka med kraft. Och det visste Hamas (se förra inlägget).

Och sätter Hamas i system att bädda in militärt i civilt, d.v.s. offra sina egna med vilje, är det inte konstigt att dödsoffren blir orimligt höga. (Det är knappast bara den militärt starkare sidan som begår krigsförbrytelser i så fall - är det sant att Hamas använder den egna befolkningen som levande sköldar, så är detta verkligen ett kriminellt övergrepp mot de palestinska familjerna).

Ändå, och som sagt: när motståndarna uppenbarligen tigger om stryk och vill få hjälp med martyrproduktionen, så är väl frågan i vilken utsträckning man måste bönhöra dem. Stärks Hamas´ ställning i Gaza - liksom Hisbollahs i Libanon 2006 - är väl inte särskilt mycket vunnet från Israels synpunkt sett? Hamas som, i motsats till Fatah, inte erkänner Israel utan tvärtom vill utplåna det.

Å andra sidan: Hisbollah slutade faktiskt skjuta mot Israel från Libanon efter Israels militära aktion sommaren 2006. Så helt resultatlös var den inte, även om den ohyggliga demoniseringen av Israel knappast upphörde i vare sej Libanon eller de palestinska områdena - snarare förstärktes.

Ja, det är inte lätt. Måtte våldet upphöra och båda parter erkänna varandras legitima krav på en stat inom tryggade gränser! Det måste förstås bli slut på den "immunitet" mot rannsakan och dom som USA ger sej själv och Israel. FN-resolutioner och internationell rätt måste naturligtvis gälla lika för alla. Det innebär att vi varken bör försvara eller angripa Israel på andra grunder än vi försvarar/angriper andra länders handlingssätt. Jag tänker definitivt inte bojkotta Israel förrän vi börjar bojkotta Ryssland (Tjetjenien) och Kina (Tibet). Israel är till själva sin existens långt mer hotat av Iran och dess hejdukar i Palestina än vad Ryssland eller Kina är hotat av sina grannar och gränsbor. Det ursäktar inte vad som helst. Men det förklarar faktiskt en hel del.