Kungen på silvertronen

Formerna för riksdagens öppnande har - Gud ske lov - ändrats under årens lopp. Vår nuvarande kung - som ju detta år "regerat" i 40 år - fick under sitt första "regeringsår" 1974 chansen att hålla ett trontal från en silvertron och ta emot riksdag och regering i rikssalen på slottet. Fascinerande som historiskt dokument - att kungen liksom fick låtsas vara den som höll riksens trådar i sin hand och berätta vad som skulle ske.



En kvarleva från gamla tider som fortfarande består är riksdagsgudstjänsten. Den är lika orimlig som riksmötets öppnande på slottet. Sverige är inget kristet land, och för att kunna hålla riksdagsgudstjänsten vid liv bjuds även muslimer och judar in för att hålla den. (Ateister hade väl känts för magstarkt). Nu har jag ingenting emot muslimer och judar som personer, men vill de fira gudstjänst kan de vackert hålla sej i sina moskéer och synagogor. En kristen kyrka är en kristen kyrka.

Och eftersom Storkyrkan fortfarande får anses tillhöra en kristen, evangelisk-luthersk kyrka, som däremot inte alla riksdagsledamöter tillhör och vars tro definitivt inte alla riksdagsledamöter (inte ens kyrkomedlemmarna) delar eller sympatiserar med - därför måste riksdagsgudstjänsten upphöra som del av riksdagens öppningsceremonier! (Ingenting hindrar däremot att t.ex. riksdagens kristna grupp önskar och håller en egen gudstjänst under någon av dagens "håltimmar", kanske i samverkan med domprost eller stiftschef).

Hur det kunde låta för 200 år sedan visar gamle ärkebiskop Wallin i sin extremt maskulina men bitvis vackra Riksdagspsalm (som dock aldrig kom med i 1819 års psalmbok). "Må alla bördor jämnas". Fint. "Nit för religionen". Hmm.



RIKSDAGSPSALM

O Gud, o våra fäders Gud!
Tag mot de varma böner
som stiga opp, med sångens ljud,
i dag från Sveriges söner!
Allena du ger kraft och nåd
till ädla mödors iver;
men glömma vi de bud och råd,
som du oss föreskriver,
all möda fåfäng bliver.

Välsigna varje kall och stånd,
allt redligt uppsåt främja;
värm våra bröst, lys vårt förstånd,
giv trevnad, nit och sämja.
Ännu ett hjärta och en själ
må svenska folket nämnas,
och allmänt väl bli allas väl;
allt agg åt glömskan lämnas
och alla bördor jämnas!

Ho tager ordet bland ditt folk,
hans sinne vare fredligt,
hans tunga vare hjärtats tolk,
och hjärtat rent och redligt!
Av bröders dom han vänte sig
det bifall verket kröner;
han vänte lön, o Gud! av dig,
som dygd och sanning löner,
och tack av söners söner!

Men stiger opp en trolös man,
att villa och förleda
och slita bröder från varann
och andras fall bereda:
din hämnd och tidernas förakt
hans öga föresväve!
För dig, om ej för mänskomakt,
hans fala hjärta bäve! -
Allt folket honom jäve!

Gud! i ditt helga namn vi gå
att våra rådslag blanda:
oss råda, oss ledsaga må
din visdoms helga Anda:
att våra mödor för vårt land
i landets väl förbytas,
att ordningens och lagens band
allt fastare må knytas
och aldrig, aldrig brytas!

Bevara kung och fosterbygd
för dold och öppen fara!
Må Sveriges barn med kristlig dygd
din omsorg värda vara!
Mod, ädelhet, samhällighet
och nit för religionen
och trofasthet och ärlighet
må liva all nationen,
från hyddan upp till tronen!