Visst håller jag med Alex Schulman om att det i allmänhet är absurt att barn som ännu inte fyllt ett år ska börja skolas in på dagis. Men inte är det bara några anonyma politikers fel. Dels har vi ett ansvar som väljare, dels som föräldrar och inte minst pappor. När kvinnor alltmer gick ut i förvärvslivet tog inte vi män motsvarande ansvar för familj och barn. Det har de facto ört med sej en enorm standardsänkning för barnen alltsedan 1970-talet, alla tjusiga daghem till trots. Kunde vi dåförtiden ha råd med en förälder hemma under hela uppväxten, borde vi väl ha det idag också? Kunde en familj leva på en lön då, borde det väl gå med två halva löner idag?
Det här är en blind fläck i många liberalers frihetsperspektiv och många socialisters rättviseperspektiv. "Arbetslinjen" driven in absurdum har gått ut över många barn, särskilt när samhället inte räknar omhändertagandet av egna barn som ett arbete värt att avlöna ö.h.t. (och dessutom sponsrar daghemsplatserna så till den milda grad att även den naturliga, indirekta vinsten av att sköta barnen själv minimeras). De enda barn som möjligen har fått det bättre är barn med en så dysfunktionell familj och hemmiljö att de i möjligaste mån borde slippa vara hemma. Men ska därför även alla andra barn behöva vara på en skolliknande institution hela dagarna även under sina småbarnsår?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar