Aftonstund har guld i mun - och förändrade attityder?

För tredje dagen i rad har en mulen och/eller regnig dag övergått i en klar och solig afton. Igår kväll hann arrangörerna tyvärr ställa in allsång med Kikki Danielsson och Roosarna på Prästnäset här i Bollnäs - men vad gör man när det spöregnar så sent som kvart i 4?

Till det härliga sommarkvällsljuset räknar jag även Fria tidningens artikel om Anna Strand, 51, och hennes arbete för vuxna med intellektuella funktionsnedsättningar. Själv har hon Downs syndrom, men det har inte fått henne att ge upp eller passiviseras på något sätt. "Grunden är att förändra attityder", säger hon, och har själv just i det syftet grundat organisationen Grunden.

Avslutningen på artikeln förtjänar att citeras i sin helhet:

För att förändra synen på personer med funktionsnedsättningar har Anna Strand skrivit debattartiklar och deltagit i tv-debatter, för att diskutera så kallade kub-tester. Det är något som gravida kan göra för att upptäcka kromosomförändringar hos foster, till exempel kan man se om barnet kommer att få Downs syndrom. Möjligheten att göra testet varierar mellan olika landsting, i till exempel Stockholms läns landsting erbjuds alla gravida att göra det.

Anna Strand är mycket kritisk till testerna, som hon menar kan användas för att ”testa bort” barn. Hon får stöd av dansk statistik. I Danmark erbjuds alla gravida testet och där halverades antalet nyfödda barn med Downs syndrom på två år.

– Folk vill så gärna ha ett friskt barn, ett ”normalt” barn, säger Anna Strand. Man kan resonera så, men om man till exempel får ett barn med Downs syndrom, vad spelar det för roll? Jag har själv Downs syndrom och tycker att det är en självklarhet att man ska få leva.

Det är märkligt och skamligt hur även liberala opinionsbildare - ja, även tidigare abortkritiska kristdemokrater - blundat för den här frågan eller uttryckligen accepterat fortsatt abortdispans även efter vecka 18 (då "vanliga" foster fridlyses) för foster med t.ex. Downs syndrom. Reaktionerna har också i stort sett uteblivit mot att nästan 100% av de i Danmark som i de nya kub-testerna upptäckt att fostret har Downs syndrom också har låtit avliva det (med en halvering av födda barn med Downs syndrom som följd). Ni kan ju själva tänka er hur det hade låtit om kub-testerna och påföljande abortverksamhet hade gällt flickfoster. Eller foster med anlag för homosexualitet.

Ja men det är väl ingen funktionsnedsättning att vara flicka? säger någon. Nej visst! Många tycker inte heller att det är någon funktionsnedsättning att vara homosexuell, medan andra tycker annorlunda - men vad spelar det för roll när det gäller människovärde? Sedan när har vi börjat anse att funktionsnedsättningar sätter ner individens metafysiska värde? Har vårt välfärdssamhälles gamla motto "Alla är lika mycket värda" enligt känt orwellskt mönster omärkligt förändrats till "Alla är lika mycket värda, men en del är mer lika värda än andra"?