Aftonbladets artikel om Anders Eklunds storebror Tord var fin, tycker jag. Både texten och bilden med de knäppta händerna över ratten uttrycker en sådan sorg. I intervjun uttrycker brodern både ett avståndstagande och en önskan om "god bättring".
Jag tänker också på den finländske fackföreningsmannen Karl H Wik, som lär ha kallat Adolf Hitler för "vår vilsegångne broder".
Detta är inte falsk sentimentalitet som utesluter stränga påföljder för allvarliga brott, utan det är en sann och kristlig humanism som ser människan också i den vidrigaste skurk. Om alla människor är syskon, som det ju brukar hävdas i högtidliga sammanhang, så är vi det även när lillebror blir barnamördare. [Eller folkmördare, anm. 080725]
Vårskrattet
1 timme sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar