Vårdnadsbidraget är inget bidrag

I dagens Expressen visar Sakine Madon under rubriken "Kd bidrar till utanförskap" att hon inte förstått ett smack av vare sej liberalism eller vårdnadsbidrag. Men hon är ju inte ensam - det finns massor av liberaler som tror att vårdnadsbidrag är någon sorts bidrag till "vård av frisk man i hemmet". När det handlar om lika lön för lika arbete! Och ska föräldrar sedan föräldraförsäkringen gått ut inte få ett öre för att ta hand om sina barn i förskoleåldern, så bör samhället baske mej inte heller sponsra några dagisplatser. (DÄR kan man snacka om bidrag - jättesummor som ÖSES över föräldrar som väljer "rätt" barnomsorg).

Vårdnadsbidrag är inget bidrag, trots namnet. Det är en (skamligt låg men dock) lön för samhällsnyttigt arbete. Om nu föräldrar "hänger hemma och leker med ungarna" när de tar hand om sina egna barn, så kan man väl lika gärna föraktfullt säga att förskolepersonalen "hänger i lekparker och leker med ungarna" om de tar hand om samma barn (när föräldrarna av ekonomiska skäl tvingats iväg till andra arbetsplatser)?

Är det så att föräldrar är för outbildade för att ha hand om barn? Det kanske rent av är farligt för en 3-åring att vara hemma med sina föräldrar? I så fall borde föräldrar ju inte få ta hand om sina barn under de första, känsliga levnadsåren heller. Professionalisera hela barnuppfostran, tack! I konsekvensens namn.

Obligatorisk förskola för alla barn från 3 års ålder tycks numera vara idealet för både Anders Borg och Mona Sahlin. Det skulle innebära att den 12-åriga skolplikt vi i realiteten redan har utvecklas till en 16-årig skolplikt (som vi kanske också i realiteten redan har, så många barn som redan nu går på dagis redan från 2 års ålder). Och begreppet förskola kan vi passa på att skrota för 3-7-åringar. Skolplikt från 3 års ålder, det är vad det handlar om. Förskolebegreppet får vi rimligen då reservera för de institutioner som hyser alla 0-3-åringar som inte får vara hemma med mamma eller pappa om dagarna ens före 3 års ålder.

Sakine Madon har en poäng i att det finns hemarbetande invandrarkvinnor som har svårt att komma ut i det svenska samhället. Men det är inget skäl till att dessa kvinnor inte ska få anständig lön för det arbete de trots allt utför i hemmet - i den mån vi nu alls betraktar förskoleverksamhet som samhällsnyttigt arbete. Och tilltror vi inte människor att välja lämplig omsorgsform för sina egna barn förstår jag inte varför vi ska låta dem få välja regering. Förmodligen väljer många förtryckta hemmafruar samma parti som sina män. Ska vi ta från dem rösträtten fördenskull?