Poker Wallenberg

Det var rätt intressant att lyssna till Peter ("Poker") Wallenberg jr som sommarpratare i onsdags. OK - mest var det väl "skryt" om vad familjen bidrar med till forskning o.s.v. Men jag förstår samtidigt att han la ner rätt mycket tid på detta, eftersom folk, särskilt till vänster, har en bild av kapitalister som giriga lyxåkare. (Ibland är den förstås sann).

Som socialliberal vill jag ha ett starkt välfärdssamhälle. Men jag missunnar inte, som vänstern, folk att bli rika. "Av var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov" är en farlig slogan när den omsätts i statlig politik (inte när det handlar om frivillig generositet). Det skulle ju innebära att vi inte tillät Kamprad eller Wallenberg behålla mer än en lokalvårdare får, och att en barnfamilj som t.ex. vår skulle få mer pengar att röra sej med än kanske Poker Wallenberg (om nu inte han råkar ha 4 små barn).

Men det vore inte bra. Varken för IKEA, familjen Holmberg eller Sverige.

Låt folk bli rika! Men liksom det inte längre anses fint och statusfyllt att vara tjock (i motsats till för 100 år sedan), så får man ju hoppas att det om 100 år anses fult och motbjudande med privat lyxkonsumtion (inte minst med tanke på miljön) men fint att ännu mer än idag finansiera sommargårdar, utbildningar, forskning m.m. som kommer alla, inte minst mindre lyckligt lottade, till godo.

Sen ska vi givetvis ha hyggligt höga skatter för att finansiera den kommunalt och statligt förvaltade välfärden. Men det är rimligt att även de rika får behålla hälften av en inkomstökning. Att man faktiskt får bli och vara rik, kort sagt.