Hör den fullkomligt absurda nyheten att turkisk författningsdomstol kanske är på väg att förbjuda det regerande partiet Akp eftersom detta parti bl.a. försökte häva slöjförbudet på universitet och andra offentliga platser. Vissa talar om en "juridisk statskupp" - och andra försöker visst förbereda en helt vanlig statskupp.
Säga vad man vill om slöjor och religion - men snacka om att Turkiet lider av sekulär fundamentalism av ett slag som vi trots allt har långt kvar till här i Sverige! (Trots de upphetsade diskussioner vi brukar ha om skolavslutningar i kyrkolokaler o dyl.). Det blir ju rätt ironiskt när turkiska grundlagen - helt förståeligt visserligen - är så sträng mot religiös fundamentalism men inte klarar av att se de allvarliga inskränkningar i demokratin som sekularism-ismen innebär. Jesusliknelserna om grandet och bjälken resp. myggorna och kamelerna kommer för mej.
Vi ska fördenskull naturligtvis inte underskatta riskerna med "religiösa" partier. (Även om ALLA partier brukar ha en metafysisk värdegrund - hur bevisar man t.ex. vetenskapligt alla människors lika värde?). Men alla definitioner av demokrati som innebär att man går emot folkflertalets vilja blir knepiga att upprätthålla.
Jag sympatiserar själv med de metafysiska definitioner på demokrati som talar om yttrandefrihet, fri partibildning, valhemlighet, skydd för minoriteter o.s.v. - där jag faktiskt inte tror att akp har sämre ideal än oppositionen. Men ska vi inte hamna i att en "upplyst" minoritet (den turkiska militären???) styr majoriteten i demokratins (!) namn får vi nog acceptera den mer krassa definitionen att "demokrati är när folkflertalet bestämmer". Och acceptera att demokrati inte alltid garanterar goda beslut och snälla regimer. (Jfr när palestinierna valde Hamas). Nej, demokrati idag, inskriven i grundlagen, garanterar inte ens fortsatt demokrati imorgon. Folket kan i folkviljans namn rösta fram nya grundlagar, nya definitioner på demokrati - ja, rent av en ren diktatur. Och skulle folket göra det - nu tänker jag inte på Turkiet utan på Algeriet på 1990-talet - kan vi kanske fördröja skeendet genom författningsdomstolar o dyl, men däremot knappast i demokratins namn stoppa folkmajoritetens önskan med våld och militär. Nej, skulle det värsta ske är det bara för en sann demokrat att gå i opposition, kanske fängelse m.m. Någon däremot?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tjena!
SvaraRaderaAK P kallar sig för ett centerparti idag. Några lagar med islamisk prägel har jag inte sett till sedan partiet kom till makten 2002. Tvärtom så har man stärkt kvinnornas rättigheter, kurdernas och demokratiserat landet överlag. Idag är Turkiet ett kandidatland till EU tack vare reformprocessen som AK P höll i mellan 2002-2004/5. Sedan dess har militären med dess kemalistiska byråkrati i samarbete med djupa staten (ergenekon) gjort allt i sin makt för att kasta in Turkiet i en kaos atmosfär. Detta skulle i sin tur bana vägen för en militärkupp.
Tittar man på AK P som parti så märker man ganska snabbt att partiets ledarskikt utgörs av fd islamister som idag inte ens vill kalla sig för islamdemokrater. Flera ministrar har inte islamistiska rötter. AK P:s riksdagsmän är en salig blandning av folk som består av både socialister och gamla nationalister, liberaler, fd nationalister mm.
Exempelvis sitter 75 kurdiska riksdagsmän för AK P i riskdagen.
Partiet är alltså ett centerparti som gett sig fan på att förvandla Turkiet från en kemalistisk (statsideologin i Turkiet) till en demokratisk republik som en dag ska inta sin plats i EU.
Det är även här som skon klämmer. Den gamla kemalistiska eliten är medveten om att detta kommer att innebära ett slut på deras makt. Den turkiska militären och tillika NATOs näst störta arme kommer att få sitt inlflytande i politiken att försvinna. Den djupa staten (militärer, byråkrater, representaner för fack, handelskammare, företag mm) kommer att bli förlorare när allt går lagenligt till.
Byråkraterna och militärer i Turkiet som tillsammans med PKK har skapat sig en krigsindustri i östra Turkiet tack vare konflikten kommer att se denna förödande konflikt lösas.
AK P skall betraktas som ett centerparti där alla möjliga personer med olika politiska bakrgunder har enats för att demokratisera Turkiet.
Den dagen en person kan peka på en lag med en islamistisk prägel så kommer jag att kalla AK P för ett islamist parti.
En lysaande artikel skriven av Ingamr Karlsson om AK P och Turkiet. Observera att den är skriven innan valet som hölls den 22 juli 2007:
http://www.fokus.se/2007/06/kvinnorna-vinnare/
Tittar man på AK P:s riksdagsmän så utgör den av liberaler, socialister, fd nationalister, kurder, aleviter, islamdemokrater mm.
Om AK P skulle få för sig att islamisera Turkiet skulle partiet splittras. Dessutom är det endast 4-5 % av den turkiska befolkningen som vill se sharia i Turkiet.
Tack för din informativa kommentar, Osman! Jag vill verkligen inte jämföra AKP med Hamas (eller med norrbottniskt sovjetkommunistiska apk som bröt sej ur vpk 1977). Också jag har fått ett mestadels positivt intryck av APK - men även om partiet vore sämre än du beskriver det som skulle jag se det som orimligt att i "demokratins" namn förbjuda ett regerande, folkvalt parti.
SvaraRaderaTack än en gång för kommentaren!
Tack själv för en bra blogg! Jag förstod budskapet i bloggen!
SvaraRaderaLite mer om AK P. Partiet fick 47% (eller 16 miljoner 500.000 röster) i valet den 22 juli 2007. Kurderna i Turkiet utgör minst 20 miljoner invånare av landets 20 miljoner invånare. Runt 5 miljoner av dessa är helt assimilerade och ytterligare 5 miljoner är på god väg om man nu kan uttrycka sig på det viset. I Turkiet finns alltså minst 10-11 miljoner kurder som inte vill kalla sig för turkar (social konstruktion). 60% av dessa kurder lever i dag i västra Turkiet och inte i östra Turkiet som även kallas för Kurdistan. I östra Turkiet lever numera alltså endast 40% av landets kurder. I Turkiets största stad Istanbul finns runt 3 miljoner kurder idag.
I valet den 22 juli fick AK P 55% av rösterna i östra Turkiet/Kurdistan. 30-35% av rösterna gick till det kurdnationalistiska DTP (PKK:s politiska gren). Även DTP riskerar att stängas ner. Resterande röster gick till kemalistiska partier och deras väljare var antingen kurdiska klaner som är allierade med staten (kemalistiska partier kan vara både höger och vänster. De går INTE utanför statens kemalistiska ramar)eller militär personal, bryåkrater som är stationerad där numera.
Alltså, två partier som tillsammans representerar runt 85-90% av kurderna i östra Turkiet/Kurdistan riskerar att stängas ner.
Man kan tycka att det är en sak att stänga ner DTP som ligger på runt 3-5% nationellt, men att stänga ner ett parti som fick hela 47% av rösterna kommer att bli förödande. Tidigare har staten alltid stängt ner PKKs politiska partier med motiveringen att de uppmanat till terror och seperatism.
Den här gången vill man stänga ner både turkarnas och kurdernas största parti.
Man vill stänga ner folket i Turkiet. Vilka kommer att bli gladast över detta?
PKK som kämpar febrilt för att kunna legitimera sin terror.
Sedan nedstängsningsåtalet drog igång har den turkiska ekonomin gått miste om 40 miljarder kronor. Ekonomin blöder och ingen vill investera.
Men men, vi får se vart detta leder. Staten är alltså i krig med sin befolkning. Som tur är finns det demokrater inom byråkratin och militären som läcker ut kupp planer.
Ett fredligt inbördeskrig försegår i Turkiet nu.
Jag tror att demokratin och folkets vilja kommer att segra.