Alliansen och elakheten

Idag ska riksdagen rösta om ett förslag som enligt alliansen ska bryta "utanförskapet" för långtidssjukskrivna, men som enligt oppositionen skickar dem ut i den verkliga kylan. Det tål att tänkas på. Är Sveriges nära en halv miljon förtidspensionärer innanför eller utanför? Och vad har regeringen att erbjuda dem som, även efter de rehabiliteringsåtgärder som 3,5 mrdr kr ska satsas på, är för friska för att betraktas som sjuka men för sjuka för att betraktas som fullt arbetsföra?

I vilket fall som helst stämplas alliansen alltid som ond och elak av den snälla oppositionen. Att Wanja Lundby-Wedin är så elak att hon bara vill ha 80% i ersättningsnivå för arbetslösa och sjuka påtalas inte med darr på stämman, trots att LO-ombuden körde över henne och förbundsledningen och krävde 90%. Att dessa LO-ombud fortfarande är så elaka att de vill att man ska förlora på att vara sjuk och arbetslös jämfört med att jobba, ja, det är det heller ingen som påtalar.

För mej som socialliberal är det självklart med ett väl utbyggt välfärdssystem som omfattar alla. Varje korrigering av ersättningsnivåer och förtidspensioneringsrutiner innebär inte en återgång till 1800-talet, som oppositionen ständigt försöker antyda. Men visst - som socialliberal är det viktigt att markera mot höger också, inklusive den sortens (ny-)liberalism som tycker att alla får klara sej själva. Det är viktigt att följa upp konsekvenserna av dagens riksdagsbeslut.