Kondomens höga visa räcker inte

Visst, kondomer är bra. Men när Studio 1 igår skulle problematisera ökningen av könssjukdomar och de också i jämförelse med våra nordiska grannar höga aborttalen, så var det bara kondomlösningen som gällde. Visst, det antyddes också att ett lägre alkoholintag skulle vara en fördel. Men i stort sett: kondom, kondom och åter kondom. En trevlig expert berättade hur man kunde göra för att det skulle bli skönt för killen trots kondomanvändningen.

För tydligen anses kondom vara oskönt. Men kära nån, man måste väl vara närmast impotent, eller en väldigt lättgenerad typ, för att bli särskilt störd av den där tunna lilla gummigrejen (ibland beskrivs den ju som om den vore en termos el dyl). Jag tycker faktiskt att ett av de "moraliserande" svar som avfärdades i programmet var rätt bra: "Och hur skönt är det med klamydia och HIV då?" Men så får man visst inte säga, det kan låta vuxet och osensuellt.

Annars lider ju Sverige av en förfärlig dubbelsyn i de här frågorna. Ömsom får vi höra av ordföranden i Föreningen för Sveriges ungdomsmottagningar att man inte inte kan säga att det görs för många aborter (för då antyder man ju att tjejer väljer fel!). Å andra sidan säger bekymrade läkare både nu och då att det faktiskt GÖRS för många aborter, vilket bör förebyggas genom information. Inte minst i skolorna. Jaha - men tror någon att ungdomar är särskilt oinformerade om kondomer och p-piller nuförtiden?

Visst behövs det mer information - både om sexualitet, preventivmedel, könssjukdomar och aborter. Men föreställningen att den ska vara värdeneutral (så att ingen blir skuldbelagd) ger ju helt absurda konsekvenser och gör det förebyggande arbetet tandlöst. Kondomer rekommenderas flitigt, så även i ett inlägg av två läkare på Svenska Dagbladets Brännpunkt den 29 maj. Men ingen törs avråda från promiskuitet eller sex i nedre tonåren. (Fast där är vi också ambivalenta: ifall båda är 14 är det OK, om en är 14 och en är 21 är det våldtäkt enligt nya lagstiftningen. Om en är 14 och en är 18 vet ingen vad det är).

Och visst är det högst relevant att jämföra med vad vi accepterar av moralkakor när det gäller allt möjligt annat, inte minst i fråga om en annan fysisk drift än sexualiteten: nämligen mat och ätande.

Det finns fler anledningar att ha sex än att man vill ha barn. Men kopplingen samlag-befruktning är ju biologiskt ganska tydlig och inget att bortse från för heterosexuella i fertil ålder. Vad vore det för fel med t.ex. följande enkla tumregler: 1) Att ha samlag först när man - och ens partner - är vuxen nog att ta emot ett barn. Om nu försiktighetsåtgärderna inte skulle funka 100%. Dessutom slipper man hamna i gråzonen för våldtäkt enligt nya, strängare byxmyndighetslagstiftningen. 2) Att bara ha samlag med någon man kan tänka sej som mamma/pappa till ett ev. barn. Om nu försiktighetsåtgärderna inte skulle funka 100%. Det är väl ett rätt modest kriterium på en någorlunda fräsch sexualpartner?

För ingen tycker väl att provocerade aborter är något särskilt trevligt eller något man medvetet bör kalkylera med som reservutgång? (Det är ju situationer med våldtäkt, incest och allvarlig hälsofara som brukar tas upp i debatten gentemot abortmotståndare, och då ska vi väl inte missbruka en just som nödfallsutväg erkänd och införd lagstiftning?). Och den som tror att man på något sätt "spricker" av att inte ha samlag måste ju ha en väldigt konstig uppfattning av människokroppen. Liksom av alternativen.