Om FRA-lagen, samvetsröstning och att ändra tillbaka

Idag är det debatt om den nya FRA-lagen i riksdagen. Själva omröstningen har skjutits upp till imorgon onsdag. Och frågan är: finns det någon spänning kvar eller finns det inte?

Maria Rankka skriver om "Maktlösa makthavare" på ett mycket insiktsfullt sätt (att hon är chef för Timbro kan inte hjälpas ;o). Naturligtvis är varje riksdagsledamot personligen ansvarig inför sina väljare för hur han/hon röstar. Om inte, skulle vi som Maria Rankka skriver klara oss med betydligt färre riksdagsledamöter.

Ibland kan personen förklara sitt röstande vara en kompromiss - ett resultat av att hans/hennes parti fått sin vilja igenom på andra områden, om än inte just på detta. Men ibland gäller saken, som här, alltför principiellt tunga frågor för att en kompromiss ska verka rimlig. Kan man rösta bort brevhemligheten som ett led i en kompromiss?

Det är naturligtvis knepigt för en regering att "släppa röstningen fri" efter vars och ens samvete. När ska det i så fall kunna ske? I små och löjliga frågor - som t.ex. nationaldagens placering - där inget partis ideologi rimligen kränks hur det än går. Eller i stora och tunga s.k. samvetsfrågor - där det är viktigt att riksdagsledamöterna kan se sina väljare och sej själva i ansiktet?

Nja, ju tyngre frågorna är, desto viktigare är det förstås för en regering att verkligen få igenom dem. Å andra sidan kan man väl inte påstå att den nya FRA-lagen förknippas med ett visst parti, som genom åren kämpat för att få igenom den. Så skulle förslaget fällas blir det visserligen en prestigeförlust för regeringen, men skulle väl knappast öka den påstådda splittringen inom alliansen? Eller har jag fel? Är det här en moderat hjärtefråga? (Samtliga borgerliga ungdomsförbund, nu även kdu, är emot lagförslaget).

Tore Nilsson (m) röstade i oktober 1980 med oppositionen emot en vattenkraftsutbyggnad i övre Ljungan (Sölvbacka strömmar) och fällde därmed den borgerliga regeringens förslag. Han hade sovit över hos oss i Luleå i början av månaden och någon vecka senare hängde han på alla löpsedlar - kul, tyckte 10-årige Andreas. Partiordföranden Gösta Bohman var inte nådig - men det var ju knappast den frågan som faktiskt splittrade borgerligheten och gjorde att sagde Bohman tågade ut ur regeringen ett år senare. Och Tore Nilsson fick förnyat förtroende 1982.

Så Federley och ni andra - det finns prejudikat! Och går FRA-lagen ("lex Orwell") igenom på onsdag ska vi väl inte behöva släpa med oss den för all framtid? Om man upptäcker att ett beslut var dåligt (som t.ex. beträffande nationaldagen) är det väl bara att ändra det om några år? Det ska väl inte ens behövas ett mellankommande regeringsskifte för att man ska förstå att man hade fel?

Det blir nog en intressant debatt i riksdagen idag. Vänsterpartiet står upp för den personliga integriteten, medan liberalerna utökar övervakningssamhället. Men vår familj ska till Furuvik med morfar och mormor och titta på aporna istället.