FRA-lagen och EM-förlusten

Lite märkligt det här med FRA-lagen. Det kan ju inte ha skett några tyngre förändringar av FRA-lagsförslaget på några kafferaster mellan tisdag och onsdag. Ändå var det bara ett par folkpartister som fronderade när det kom till kritan, Camilla Lindberg som faktiskt röstade emot och Birgitta Ohlsson som la ner sin röst. (Jag är dock stolt över att dessa är liberaler!).

Emanuel Karlsten på tidningen Dagen skriver om hur FRA-lagen sätter EM-förlusten i perspektiv. Några mål i häcken i matchen mot Ryssland kommer vi säkert över snart - vi slapp ju få däng av Holland i varje fall! Men riksdagens beslut igår får vi leva med för överskådlig framtid, även om jag fortsätter hävda att vi måste våga hävda möjligheten att "ändra tillbaka" dåliga riksdagsbeslut. Nationaldagen t.ex. - inget är väl enklare än att återinföra Annandag Pingst? Och är FRA-lagen - även i sin nya, modifierade version - så riskabel som många fruktar, så kan vi väl för allt i världen ändra den nästa år? Eller efter nästa val?

Vi får väl helt enkelt (som sagt) konstatera följande: Vi kan inte lita på att hemliga meddelanden via e-post eller SMS förblir hemliga. Gällde ju även före FRA-lagen - jfr Helge Fossmo. Vad som är brottsmisstankar kan ju redan det ändras högst betydligt i framtiden, med en usel regim, så i det perspektivet kanske hotet från FRA-lagen inte gör så stor skillnad. (Eller?).

Det är alltså igenslickade kuvert som gäller för våra subversiva tankar. Och det kan ju vara bra om snigelposten får en dylik specialfunktion, så att den inte upphör alldeles!